Lingon, myggstick och ett nytt projekt

Kommer hem från norr med ändlösa skogslandskap för min inre syn, flera kilo lingon i resväskan, ljudet av Tystnad i hela min kropp och ett antal brutala myggstick runt öronen.
Refreshed. Oh yes.
Och. Med ett Jättehemligt Projekt i tankarna. Tja, jag vet inte om det är så Jättehemligt egentligen, det som väninnan C och jag klurade på, när jag hälsade på henne däruppe i Arvidsjaur. Men det är ju lite kul att komma på En Riktigt Bra Idé och behålla den för sig själv ett tag. Allt behöver man ju inte tala om för alla, alltid.
Men så mycket kan jag säga, att om det är klent mellan jobbuppdragen för mig under hösten, så har jag något annat att jobba på och experimentera hejvilt med :-)

För övrigt har container med bohaget nu anlänt till Sverige, så jag lär väl vara sysselsatt med att packa upp flyttkartonger de närmaste dagarna. Gillar inte att ha det för rörigt omkring mig, så det är väl bara att sätta igång, hej och hå.

Bara vara

Ajamän. Hit hörni. Styr jag kosan i morgon. Upp till Norrland ska jag, för semester i några dagar.

Det har ju inte blivit särskilt mycket semester för mig denna sommar. Förvisso har jag inte förvärvsarbetat, men jag har inte heller varit ledig mer än några timmar här och där.

Så nu ska det bli skönt med flera dagars ledighet, långt borta från alla måsten. Bara vara, 

När jag kommer hem igen blir det åter fullt upp. Containern med bohaget har då anlänt, och de möbler och saker som jag valt ska fraktas hem till mig. Det är inte så jättemycket. Jag har ju ett fullt möblerat och utrustat hus redan (mestadels arvegods från mina föräldrar). Men vissa saker. Det röda kinaskåpet, till exempel. En del andra saker från våra år utomlands.

Och i övrigt har det trillat in lite jobb de senaste veckorna, jag hoppas att det fortsätter så under hösten. Har fortfarande en del presumtiva kunder som jag ska skicka ut mitt CV till.

Men först. Bara vara. Där uppe i tystnaden.

Framme

Ja, då var man på plats, hemma i radhuset. Jag hade otur eftersom jag lyckades ådra mig ryggskott dagen innan vi skulle åka (efter att ha varit på rehab-pilates, haha, kan ni tänka er?!?), så den elva timmar långa flygresan blev om möjligt ännu mer ogemytlig än den normalt är.

Sen var det väldigt sorgligt att lämna Shanghai igår. Jag trodde att jag hade känslorna under kontroll, men när vår chaufför (en väldigt rar man som tagit väl hand om oss under vår tid i denna stad) lämnade av oss på flygplatsen, och på sin brutna engelska fick fram "Welcome back to Shanghai", då trillade tårarna...

I morse vaknade jag klockan halv fem, efter typ fyra timmars sömn. Hej, Jetlagg! Hittade inget Zoégas i köket, men så fort Unga Fröken Inneboende vaknar ska hon få brygga mig lite starkt turkiskt kaffe. (Flickebarnet är från Turkiet, ser ni.)

Nu sitter jag med en kopp te i soffan, tittar ut över den grönskande lilla trädgården, hör sommarregnet smattra på fönsterblecket och tänker _herregud, det är NU mitt nya liv börjar!_

_Mitt_ liv.

Förväntan och oro. Sorg och glädje.

Packa Annies kappsäck

Två dagar innan avfärden från Shanghai, och jag springer inte helt otippat omkring som en yr höna. Sorterar fortfarande ut ditten och datten som inte ska med i containern, utan som ska ges bort eller slängas. Ändå vet jag med mig att när containern väl anländer och vi packar upp allt, så kommer jag jag säkert att utbrista men herregud, varför gjorde jag mig inte av med det här också?!? ett antal gånger...

Ja, och så packar jag min resväska också. Som vanligt kommer jag väl att packa lite fel grejer, men hur det än blir så är det ingen katastrof, i princip finns ju allt vi behöver därhemma i radhuset.

Dottern packar sin resväska själv. Hon har blivit jättebra på att packa under alla dessa utlandsår då vi åkt hit och dit ;-)

På tal om dottern så är det hennes sista skoldag idag. Och jag vet hur förkrossad hon kommer att vara när jag hämtar henne i eftermiddag. Hon har verkligen älskat sin skola här, både lärare och kompisar. Trivts som fisken i vattnet.

Usch. Finns det något värre än att se sitt barn ledset?
:-(

Stressad, jag? Nej men det är väl inte så farligt...

Kiropraktorn jag går till (för diverse värk i muskler och inflammationer) undrade häromsistens om jag har haft mycket problem med stress genom åren. För det kan göra en extra utsatt för muskelspänningar, värk och sånt. Vid stress är det många som inte andas som sig bör också, man "flämt-andas" ytligt istället för att djupandas. Något jag förvisso gör mig skyldig till. Och som bl.a. leder till ständigt spända axlar och dålig syresättning av kroppen.

Hursomhelst, jag tänkte efter lite. Reflexmässigt hade jag på tungan att säga äsch det har väl inte varit så farligt, inte värre än någon annan i alla fall. Dessutom har jag med modersmjölken fått med mig att det är förskräckligt fult och förmätet att beklaga sig. För det finns alltid någon annan som har det värre.

Men i mitt stilla sinne gjorde jag en liten resa bakåt i tiden vad gäller stressmoment, och kom då att tänka på:
- Prematurfödsel av tillväxthämmat barn med cp-skada, med allt vad det innebär av sjukhuskontroller, sjukgymnastik och framtidsoro
- Känslor av otillräcklighet och skuld när en åldrig förälder behöver hjälp av olika slag och man bor på andra sidan jordklotet
- Fyra dödsfall inom den närmaste familjen på kort tid (mina föräldrar med några månaders mellanrum, och inte långt därefter mina svärföräldrar)
- Fyra internationella flyttar inom tio år
- Gradvis försämrad relation till äktenskapspartner, vilket nu leder till skilsmässa
- Olycklig kärlekshistoria för några år sedan (nej, jag var inte otrogen, bäst att påpeka detta om det nu är någon moralens väktare som läser här...)
- Ännu en flytt till en oviss framtid (det enda jag vet är att jag har någonstans att bo)

Så...ja, jo. Det kanske har varit en del stress, trots allt.

Som om jag skulle komma tillbaka

Om några veckor.
Så lämnar jag det som varit mitt hem under tre år. Går bara ut genom dörren, som jag gör varje dag.
Med skillnaden att jag inte kommer att komma tillbaka. Aldrig mer.
Och när jag lämnat, så kommer allt att stå kvar. I ytterligare veckor, tills flyttfirman kommer och packar ihop.
Det känns väldigt konstigt.
Och sorgligt.

Det finns dagar...

... då tårarna trillar. Trots alla goda föresatser.

Som när man rensar i sitt hem inför flytten. Går igenom pärmar, hittar gulnande bruksanvisningar, minns när kameran, hushållsassistenten, eller vad det nu var inköptes.
När man satte bo tillsammans...
Ett nytt liv. Du och jag. Vi. Förväntan, glädje.

Och breven....!

:-( :-( :-(

Man kan aldrig ha för många cheongsams...

Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm eller snygg i klänning, men det finns ett undantag - den traditionella kinesiska dräkten cheongsam, eller qipao som den heter på mandarin.
Tycker modellen är så stilig, och så finns den ju i hur många vackra sidentyger som helst. Och jag ser helt OK ut i den ;-)
Så...det har ju blivit ett och annat inköp under åren i Shanghai. Kanske hinner nappa åt mig någon till innan jag åker härifrån om en månad ;-)

Containerfynd

Inför flytten från Asien shoppar jag lite exotiska matvaror som kan vara roliga att experimentera med på hemmaplan - torrvaror som överlever den långa containerfrakten. Gojibär är ett måste, flera påsar. Finns i och för sig hemma, men de är mycket billigare här.
När jag var på mitt lokala Carrefour idag köpte jag dessutom Jujube, kanelbark och lotusfrön. Sistnämnda har jag ingen aning vad jag ska göra med, får väl googla...?
Just det några påsar "ginger brown sugar" blev det också. Säkert gott!

Shanghai....

...denna fascinerande, fantastiska stad som jag snart (om typ en månad) ska lämna. Separationsångest deluxe!
Idag var jag och en goda vännen R på fotopromenad längs The Bund, vilket kan sägas vara Shanghais paradgata, och något ingen turist kan missa. Vi koncentrerade oss på att kika på och fotografera folk - alltid lika kul :-) Och jag kan konstatera, att en sak jag gillar här, det är folks accepterande av att man får se ut lite som man vill. Har du obegränsat med pengar och vill catwalka dig igenom The Bund iklädd det senaste från Gucci och Prada? Inga problem, ingen rynkar på näsan. Är du inte lika stadd vid kassa, men har en förkärlek för lila toppar med strass och svartvita, leopardmönstrade tajts, kombinerade med ljusblå foppatofflor? Helt OK. Ingen lyfter på ögonbrynen.
Eftersom jag efter nästan tre år här har blivit lite miljöskadad, och sålunda klär mig lite hipp som happ, beroende på humör och vad som råkar vara rent i byrålådan, inser jag att jag löper viss risk att bli uttittad när jag återvänder till Sverige....jajaja, som Mr. Bennet säger i Jane Austens Pride And Predjudice:

“For what do we live, but to make sport for our neighbors, and laugh at them in our turn?”

:-D

Prylar, prylar, prylar

Nu inför flytten försöker jag skärpa till mig och rensa ut här hemma. Metoden är att ta ett rum, eller en garderob i taget, så att projektet inte blir allt för oöverskådligt.
Prylar, prylar, prylar. Ibland får jag nästan andnöd av hur mycket grejer vi i-landsmänniskor boar in oss med.

Senast jag bodde på hotell några dagar konstaterade jag att jag faktiskt klarar mig fint utan alla grejer därhemma. Det enda jag absolut inte vill vara utan (förutom lite kläder, tandborste och sånt ni vet) är min dator, kamera och telefon.
Men gamla fotoalbum, och mina föräldrars brevsamling, dem vill jag ju gärna ha kvar...

Förra helgen slängde jag böcker. Nästan en hel Billybokhylla med böcker. Böcker som bara stått där, år efter år. Som jag läst en gång, men aldrig mer. Vad ska jag med dem till?