Lingon, myggstick och ett nytt projekt

Kommer hem från norr med ändlösa skogslandskap för min inre syn, flera kilo lingon i resväskan, ljudet av Tystnad i hela min kropp och ett antal brutala myggstick runt öronen.
Refreshed. Oh yes.
Och. Med ett Jättehemligt Projekt i tankarna. Tja, jag vet inte om det är så Jättehemligt egentligen, det som väninnan C och jag klurade på, när jag hälsade på henne däruppe i Arvidsjaur. Men det är ju lite kul att komma på En Riktigt Bra Idé och behålla den för sig själv ett tag. Allt behöver man ju inte tala om för alla, alltid.
Men så mycket kan jag säga, att om det är klent mellan jobbuppdragen för mig under hösten, så har jag något annat att jobba på och experimentera hejvilt med :-)

För övrigt har container med bohaget nu anlänt till Sverige, så jag lär väl vara sysselsatt med att packa upp flyttkartonger de närmaste dagarna. Gillar inte att ha det för rörigt omkring mig, så det är väl bara att sätta igång, hej och hå.

Min egen dag

Igår var första dagen sedan ankomsten till Sverige då jag inte ägnade mig åt ett enda "måste". Det kändes inte helt bra ska erkännas - är man en duktig flicka så är man - men till största delen var det helt underbart.

Först åkte jag norrut för att träffa en av mina bästa svenskkompisar från Shanghai, vi lunchade vid havet och fikade sedan hemma i hennes trädgård. Jättemysigt, och kul att uppdatera varandra om vad som hänt sen vi sågs senast, i början av juni.

På seneftermiddagen gav jag mig ut på en liten roadtrip i närområdet, beväpnad med kamera och diverse kringutrustning. Kom hem vid tiotiden på kvällen med mängder av myggbett, en och annan trevlig landskapsbild, samt även några självporträtt. (Trogna läsare vet vid det här laget att självporträtt blivit en av mina foto-favoritgenrer...)

Satt och redigerade en del bilder i den sena kvällningen och somnade väldigt trött vid midnatt. I morse vaknade jag utsövd och med ett leende på läpparna. Vilken kick en dag helt utan måsten kan vara!!
:-D

Träna med strykjärn

Nu ska det här inte bli ännu ett inlägg om min allmänna prestationsångest samt en tradig uppräkning av allt vad jag tycker att jag borde göra, har gjort, och planerar att göra. Gud så tradigt, jag hade inte velat läsa det själv, så varför ska jag tråka ut dig, kära läsare med det? ;-)
Dessutom har jag stökat undan de bitar som gjort att jag inte kunnat unna mig avslappning. Den mest akuta pappersbyråkratin är effektuerad, likaså häckklippningen, och de allra största och fulaste maskrosorna är mördade, tjoho!

Det jag egentligen vill säga...det är att den frenetiska aktivitetsnivå jag upprätthållit sen jag kom hem, den har också haft något gott med sig. Nämligen att jag har rört på mig mycket. Och det är något som jag (i likhet med resten av mänskligheten, tippar jag), märker att jag mår bra av. Och som jag har fått för lite av de senaste åren. I Mumbai var det överhuvudtaget inte möjligt att "gå ut och gå". I Shanghai var det i och för sig möjligt, men vi bodde ute i suburbia, eller snarare bonnvischan, och så fort jag ville göra något, träffa folk, delta i aktiviteter eller så - vilket var typ varje dag - innebar detta allt från 30 minuters till en timmes bilresa till "händelsernas centrum".

Dessutom hade vi - hmmm, vad ska jag kalla det utan att stöta mig med någon....hushållsnära medarbetare - på bägge dessa stationeringsorter. Ja, jag vet. Ur ett svenskt perspektiv är detta helt förkastligt. Lyxhustrur kan väl städa undan sin egen skit, typ. Nej men ursäkta, den diskussionen tar jag inte i detta inlägg ;-)

Tillbaka till min dagsaktuella vardag. Här får jag flänga runt med dammsugaren, hänga tvätt, cykla till affären, domptera häcktrimmern, och så vidare. Och om jag bara klarar att ta det i lagoma portioner tror jag att jag kommer att må jättebra av det. Har alltid varit en anhängare av vardagsmotion (och, får jag erkänna, en sån som ler lite i mjugg åt muskelknuttar som tar bilen till det närbelägna gymmet).

De närmaste dagarna är dock ingen vidare motion av något som helst slag inbokad. Förutom en dejt med strykjärn och strykbräda (armmuskler?). Lilla bilen ska få komma ut och lufta sig, eftersom jag behöver åka till Rusta, Plantagen och Mediamarkt, och sen ska skjutsa dottern till bästisen som bor på landet. I övrigt ska jag ligga i soffan och läsa, samt fika med några kompisar.

Jupp, så får det bli! :-)

Den där inre rösten

Jag ska inte säga att jag har kraschlandat eller gått in i väggen, det vore att ta i. Men stundtals är det så mycket nu att jag inte riktigt vet vad jag ska ta tag i eller var jag ska börja.

De första dagarna här gick jag ut hårt, klippte häcken mot gatan, sorterade garderober, shoppade allt från ny matrumsmatta till torkställning, hängde upp nya gardiner, anmälde mig pliktskyldigast hos skatteverket, och lite annat smått och gott ;-)

Men i går morse, när jag vaknade, så hade jag vare sig lust eller kraft att ta mig ur sängen. Tänkte på allvar men va fasen, jag behöver inte gå upp förrän tolv idag egentligen, jag kan ju bara ligga kvar här...och göra ingenting.

Fast någon gång strax efter niotiden sa min inre röst att Herregud Annie, du ska börja ett nytt liv, hitta nya kunder, gräsmattan är full av maskrosor och om du ska göra de där bålövningarna som naprapaten rekommenderar fyra gånger per dag så duger det icke att ligga kvar i sängen.
Så jag masade mig upp...

En annan sak jag har lite dåligt samvete för är det sociala. Hitintills har jag bara orkat ta kontakt med mina två bästa väninnor här i närområdet. Jag vet att det är en del andra som jag borde, och på sätt och vis även vill, ta kontakt med nu när jag är hemma igen...men jag orkar inte. Känns som det blir alldeles för rörigt i huvudet på mig om jag ska "ta in" för mycket medmänniskor också.

Dottern är hemma från ridlägret, och idag ska vi gemensamt planera helgens mat och åka och handla. Kanske ska vi baka en kaka med. Lite tvättstuga på det och så plantera ut kryddväxterna jag köpte i veckan.
Nåt sånt.