Ja, då var man på plats, hemma i radhuset. Jag hade otur eftersom jag lyckades ådra mig ryggskott dagen innan vi skulle åka (efter att ha varit på rehab-pilates, haha, kan ni tänka er?!?), så den elva timmar långa flygresan blev om möjligt ännu mer ogemytlig än den normalt är.
Sen var det väldigt sorgligt att lämna Shanghai igår. Jag trodde att jag hade känslorna under kontroll, men när vår chaufför (en väldigt rar man som tagit väl hand om oss under vår tid i denna stad) lämnade av oss på flygplatsen, och på sin brutna engelska fick fram "Welcome back to Shanghai", då trillade tårarna...
I morse vaknade jag klockan halv fem, efter typ fyra timmars sömn. Hej, Jetlagg! Hittade inget Zoégas i köket, men så fort Unga Fröken Inneboende vaknar ska hon få brygga mig lite starkt turkiskt kaffe. (Flickebarnet är från Turkiet, ser ni.)
Nu sitter jag med en kopp te i soffan, tittar ut över den grönskande lilla trädgården, hör sommarregnet smattra på fönsterblecket och tänker _herregud, det är NU mitt nya liv börjar!_
_Mitt_ liv.
Förväntan och oro. Sorg och glädje.
11 timmar i flyg med ryggskott - stackare!! Jag hoppas verkligen att du kommer att finna dig tillrätta med ditt nya liv, Sverige är ju trots allt fantastiskt på sitt sätt...
SvaraRaderamarina, visst är Sverige fantastiskt, och jag kommer att fokusera på alla dess fördelar :-)
RaderaFår en ryskänsla av dina ord. Många känslor som tumlar runt om varandra.
SvaraRaderaStort lycka till! <3
Pernilla, ja det är känslomässig bergochdalbana vill jag lova. Men det positiva med mig är att jag aldrig kan låta bli att ta fasta på...det positiva! ;-)
RaderaKanske stressen satte sig i ryggen? Fick också ryggskott någon vecka innan vi lämnade Bryssel och min osteopat tyckte hela jag var som en spänd fiolsträng. Men hon gjorde ett bra jobb!
SvaraRaderaHoppas nu det inte blir allt för turbulent att landa i Sverige.
brysselkakan, vad lustigt att du tar upp detta! För jag drar mig till minnes att mina tidigare ryggskott kommit just i stressade situationer!!
RaderaJa, det är inte direkt ovanligt att kroppen säger ifrån på det sättet. Och tyvärr är vi väl ganska dåliga på att lyssna på kroppen...
RaderaMången kram och du, välkommen hem!
SvaraRaderaTusen tack, Annelie :-)
Radera