Jag viker mig inte för vuxenpoängen

För dem som tycker att jag borde växa upp, klippa mig, erinra mig vikten av att ställa mig i kö till seniorboende och rent generellt act my age annat kan jag meddela att jag nu åtminstone tagit ett litet steg i insamlandet av vuxenpoäng: jag har börjat vika plastpåsar till små behändiga trianglar.

De blir så fiiiiiina. Och det är ju så praktiskt. Tar ju mycket mindre plats än om man bara knölar ihop dem. Dessutom är det småtrevligt att pyssla med något när man sitter och tittar på teve. Nej, uppmana mig nu inte att handarbeta istället. Jag kan inte. Basta.

Och för dem som tycker att tanken på att jag möjligtvis ska växa upp är rent horribel, kan jag meddela att förfallet inte är fullkomligt.

Till exempel pysslar jag ju glatt ihop lite ovuxna inredningsdetaljer i mitt hem, såsom den bevingade morot som tronar på finstolen i vardagsrummet. Ett kommande projekt är att hänga upp ett bedagat Halloweenskelett på väggen i hallen och klä det i för den aktuella årstiden lämplig mundering. Alternativt i sjuksköterskekläder från 60-talet.

Joråsåatt.

;-)

Hälsosamma tankar vid lösgodisskålen

Det är mycket med hälsan nu. Ja inte specifikt min hälsa då, jag menar i allmänhet. Allt mer "functional foods" på butikshyllorna, allt fler träningstips och kostråd i medierna.

Och det kan väl vara bra. Näpp, jag har inget negativt att säga om det.

Men. Desto mer sällan nämns en sak som jag tror har lika stor betydelse för hälsan.
Nämligen att trivas med livet. Att tycka det är kul att leva. Att ha en grundton som går i dur.

Anledningen till att detta inte tas upp är väl att det inte är tillräckligt skolmedicinskt bevisat att trivsel och glädje främjar hälsan, kan jag tänka mig. Och att detta är betydligt svårare att "jobba med" än att ändra sin kost och börja träna.

Trivas med livet och vara glad - finns ju inte någon manual för det. Inget sjuveckorsprogram för hur du garanterat går ner sju kilo sorger, eller så. Det kan vara betydligt luddigare i konturerna, och framför allt väldigt individuellt. Enda obligatoriska ingrediensen är väl viljan att må bra i själ och hjärta. Resten får man rannsaka sitt inre för att hitta fram till.

Varför jag sitter och grunnar på det här? Jo, igår slogs jag av en tanke. Att jag under det senaste halvåret har suttit vid datorn alldeles för mycket, alldeles för länge i stöten, och stundtals i väldigt oergonomiska ställningar, samtidigt som jag har ätit sådär nyttigt (varken uruselt eller optimalt), och inte tränat nämnvärt eller alls (om man inte räknar powerwalks samt hushålls- och trädgårdsarbete som träning). Dessutom har jag stundtals, av olika anledningar, varit extremt stressad.

Och ändå. Jag sover väldigt bra, vaknar förväntansfull över ännu en spännande dag på denna planet OCH har inga kända krämpor att tala om. Ryggen håller sig i schack och den där envisa tennisarmbågen känns knappast av längre. Har blivit lite mindre stel i kroppen också känns det som.

För mig är det tämligen uppenbart att anledningen till att det känns så bra som det gör i kroppen min, trots att det inte "borde" göra det (med tanke på jobb/ergonomi/stress/icke-optimal kost/för lite träning), är att jag trivs mycket bättre med tillvaron nu än för ett-två år sedan.

Ni, kära läsare, får tro vad ni vill. Allt medan jag dinerar på en påse lösgodis ;-)

För mig är det stort

Det var ett tag sedan jag skrev här, ja. Finns ett bra skäl till det: arbete.
I mitten av maj fick jag in en förfrågan om ett stort uppdrag som skulle sträcka sig över flera månader. När jag satt och räknade på det, insåg jag att det nog skulle kräva snudd på heltidsarbete sju dagar i veckan för att få det klart i tid.
Jag hoppade på. Och har således arbetat varje dag sedan dess.

Nej, det är inte så himla lattjolajbans att rassla igång vid datorn klockan åtta, måndag till söndag, sommaren igenom. Alternativet hade varit att tacka nej och hoppas på att andra, mindre uppdrag skulle rulla in, helst i en takt som hade tillåtit några lediga dagar här och där.
Det kanske det hade gjort. Jag har fått in en del nya kunder sedan början av året, och det är rätt bra ruljans i branschen. Men det hade också kunnat vara en ganska "död" sommar. Who knows.

Jag valde att ta det säkra före det osäkra. Jag står ju fortfarande utanför trygghetssystemen, har ingen a-kassa eller inkomstförsäkring att falla tillbaka på. På det här sättet kan jag betala mina fasta kostnader för en hyfsad period framöver. Och tjäna ihop till något pensionspoäng, kanske?

Nu har jag mindre än en tredjedel av jobbet kvar. And I feel fine! Av flera anledningar. Till exempel för att jag fick erbjudandet överhuvudtaget. Det innebär ju att någon (kunden) kollat in mig och bedömt att jag är en person som skulle kunna klara av det. Bra för självkänslan! För att samma kund betalat första delleveransen, vilket innebär att jag kommer att kunna betala ut lön till mig själv. Mina egenhändigt intjänade pengar, för mitt arbete. Jag kan något, jag levererar, jag är värd att betalas, jag får betalt. Jag kan tända lampan när det blir mörkt och tänka "den här elen är det jag själv som betalar".

För mig är det stort.

And now if you'll excuse me, så återvänder jag till mina ordböcker.

Fem dagar, fem bilder - dag 4

Ja alltså, om någon nu tror att jag har spenderat denna dag 4 av min #fivedayquest fotoutmaning på Google+ med att tryna i sängen så har ni heeeelt fel. Däremot har jag drömt, eller hallucinerat om att sooova.
Jag har jobbat med ett större översättningsprojekt i två veckor nu. Deadline har varit tight, dessutom är det en ny kund, och ett ämnesområde som jag inte är alldeles förtrogen med. Så det har varit mycket jobb med att sätta mig in i det hela, kolla termer, dubbelkolla, trippelkolla, fråga kunden, korrekturläsa....det har varit roligt, men MYCKET arbete. Sen är det ju så att vardagssysslorna inte försvinner bara för att det är intensivt på jobbet - summa summarum har jag inte sussat så mycket som jag borde på sistone.

Men, men. I morgon ska texterna levereras...och sen ska jag gå och lägga mig tidigt, och sova lääääänge. Alldeles wunderbar ska det bli! :-D

Fem dagar, fem bilder - dag 3

Jahapp, dag tre i fotoutmaningen #fivedayquest på Google+.

Idag har det blivit lite korrekturläsningsjobb, lite shopping med dottern - och toapappersbortstädande.
Sistnämnda kommer sig av att det är Selfy Sunday där på g-plusset i morrn, en av mina absoluta favoritevenemang. Det är så många fantastiska, artistiska bildskapare som brukar delta, en underbar inspirationskälla för oss självporträttsentusiaster.

Rekvisitan för mitt bidrag består till stor del av toapapper. Mycket toapapper. Samt en hårig liten vän ;-)

Fem dagar, fem bilder - dag 2

Dag 2 i min femdagars fotoutmaning på Google+ ...
...i morse, i likhet med många andra morgnar, har jag haft denna vy framför ögonen vid intagandet av mitt morgonkaffe. Och jag har sagt till mig själv men för tusan kvinna, skärp till dig och släng ut dom där tulpanliken!!

Alltså dessa tulpaner har varit vissna rätt så lääääänge nu. När de en gång började sloka, så tänkte jag att jag behåller dem ett tag, vissna blommor kan bli jättevackra på bild.
Dock har det inte blivit av att jag greppat kameran och plåtat dem. Förrän idag ;-)

Det märkliga med mig (eller rättare sagt en av flera märkligheter!) är att jag är ganska noga med att ha det städat och i ordning hemma. Trivs inte alls om det är för rörigt. MEN det måste finnas någon eller några detaljer som är helt uppåt väggarna, grejer som ligger på jättefel plats eller så. Annars börjar jag skruva olustigt på mig och blir lite vrång.

Såååå. De här tulpanerna blir nog kvar några dagar till ;-)

Fem dagar, fem bilder - dag 1

Jag har fått en fotoutmaning med namnet Five Day Quest via en fotovän på Google+ - projektet går ut på att lägga upp en bild varje dag i fem dagar, bilder som ger glimtar ur mitt vardagsliv. Kul! Och jag kan ju lika gärna lägga upp bilderna här på bloggen också ;-)

Dag 1 - Hard At Work
Om man är "kontorsarbetare" som jag är en av fördelarna med att jobba hemifrån slippa sitta eller stå vid ett datorbord hela tiden. Man kan ju ligga i soffan med laptopen också :-D

Som rätt många på Google+ vet, och en del annat löst folk med, så är jag inte bara facköversättare - understundom fotograferar jag mig själv ihop med en stor leksaksspindel också. Det började som en engångsgrej (fråga mig inte hur jag kom på idén...) men det gav mersmak, så det har blivit en liten samling, och fler lär tillkomma.
Dotter min bestämde i förra veckan att spindeln i fråga (inköpt på Lekia förra året strax före Halloween) skulle göra sig alldeles utmärkt som piffig inredningsdetalj på soffarmstödet. Så där hänger den sedan dess, och gör mig nu sällskap när jag knattrar på om spännande grejer som styrenhetssystem för lastbilsväxellådor och vattentåliga sportskor med andningsförmåga.
;-)

Lite undrar man ju

Den här bilden tog jag till april månads självporträttsutmaning "Personality" på Google+. No comments. Den talar bra för sig själv ;-)

Det har hänt, ska ni veta, att jag lekt med tanken på att registrera mig på eDarling, match.com eller någon annan dejtingsajt bara för att plita ihop något riktigt, riktigt apart (men icke desto mindre sant!) och se vad det skulle inkomma för reaktioner (om några?) Då skulle jag skriva något i stil med:

Hej. Jag är en hyfsat kantstött kvinna med dubbelhaka och valkar på egendomliga ställen, men med god tandstatus. Inte särskilt framgångsrik egen företagare. Dessutom tonårsmamma samt innehavare av tjock-tv. Fritiden spenderar jag gärna med att fotografera mig själv tillsammans med en stor leksaksspindel. Du ska vara snäll, fräsch och stark nog att kånka runt på min rätt så tunga fotoutrustning i allsköns terräng på helgerna. Samt få mig att skratta mycket. Är du bra på att laga koreansk mat är det ett extra plus.

Och så lägga upp bilden ovan som profilbild. Tell it like it is, och sålla agnarna från vetet!
Öhhhöhöhöhöhö :-D

1951

För några nätter sedan ramlade en vägghylla i klädkammaren ner med ett stort brak.

Jag suckade djupt. Inte främst över röran på golvet. Utan mer för att detta innebar att jag måste gå igång med ett projekt jag verkligen dragit mig för under en längre tid.

Hyllan härbärgerade nämligen en större del av min pappas diabildssamling.

Pappa älskade att fotografera, allt från familjeträffar till utflykter och vackra blommor.

Och jag måste gå igenom alla bilder, för att sedan överföra dem, eller låta någon överföra dem till digitalt format. 

Överförandet kommer antingen att ta oändligt med tid (om jag gör det själv) eller kosta en bra slant (om jag lämnar in dem).  Det rör sig säkert om åtminstone tusen bilder.

Så sortera måste jag. Och bestämma vad jag vill behålla, vad som är av värde för mig, och för min dotter i framtiden. Och vad jag ska göra mig av med. Jag kan bara inte behålla dem alla i originalformat. Och att överföra alla blir för dyrt.

Suck. Nåja. Det är bara att köra igång.

Slumpmässigt valde jag en kartong från högen på golvet.

1951.

Sett ur pappas perspektiv.

Detta var hans värld. 

Hur står det till?

Grått väder.
Öm rygg.
Jobbuppdrag sket sig.
Smutsiga fönster.
Sömnunderskott.

Och ändå är jag glad.
Ett leende på läpparna nästan hela dagen.
Pigg är jag förresten också.

Måste vara något allvarligt fel på mig :-D

(Nej, jag är inte nykär...)

(För övrigt kom det in ett annat jobbuppdrag.)

Ur barnamun, 2

Är (för en gångs skull) en snäll, öm moder och ger dottern fotmassage en kväll.
Medan jag klämmer och knådar beskådar jag flickebarnets fötter.

- Det här är orättvist. Du har ju hur mjuka hälar som helst. Inga tjocka lager med gammal hud och inga torrsprickor. Hmmm. Undrar hur det kommer sig?

- Åh mamma. Det är enkelt. Det är för att jag är ung.

Här rättar mamman i fråga på ryggen, spänner ögonen i barnet och fnyser:
-Vafalls? Påstår du att jag är gammal?

- Inte alls. Du är också ung, mamma. Det är bara det att jag är lite mer ung än du.

;-)

Näthat

Nothing is gonna enter whats between your legsDisgustingI know based on how dirty you are you probably cant afford a showerPlease get a better taste in clothesYou do realise that you can buy a longer dress maybe? you're a fuckin old women please shop at a adult clothing store

Ovanstående är några kommentarer som en tjej i övre tonåren skrivit till några av de självporträtt jag publicerat på FB. Min första reaktion var att radera kommentarerna och blockera henne. Men sen tänkte jag ett varv till. Och valde istället att skriva ett inlägg på FB, där jag nämnde henne vid namn och tilltalade henne. Såhär skrev jag:

Well my dear. I am a nice person, with lots of humor, who doesn't get her kicks by trying to hurt others. That makes me very attractive, regardless of my age. And you? Carry on with your rudeness, lack of humor and attitude - and I guarantee that you never will be as joyful and appealing as I am.

Jag fick många kommentarer på inlägget, folk skrev rara saker om att jag inte skulle bry mig om idiotiska kommentarer, att mina bilder är både roliga och fina, etcetera. Naturligtvis blev jag glad över denna support, men den huvudsakliga anledningen till att jag skrev inlägget var inte för att få bekräftelse. Jag har ett rätt så gott självförtroende och är väl medveten om hur uppskattade mina bilder är.

Den huvudsakliga anledningen till att jag skrev inlägget var att tjejen skulle få veta att FB och alla andra sociala forum på nätet inte är ett ställe där man hejvilt kan kräkas ur sig vilka elakheter som helst till sina medmänniskor. Det kan slå tillbaka på en själv. Och det har det gjort för henne, eftersom jag har vidarebefordrat det hon skrivit ut i cyberrymden, via mitt inlägg. Jag har inte gett igen med samma mynt, inte lagt mig på hennes nivå. Men jag har blottat henne.Jag är rätt säker på att hon läst inlägget, och kommentarerna folk skrivit på det. För efter några dagar såg jag att hon hade blockerat mig på FB.
En av mina FB-vänner ifrågasatte varför jag gjort som jag gjort. Hon tyckte att jag bara borde ha tagit bort kommentarerna och förbigått det hela med tystnad. Eftersom skribenten är en tonåring, som inte riktigt förstår vilka konsekvenser hennes agerande kunde få.Jag håller inte med. I övre tonåren är sociala medier ofta en stor del av ens liv. Och man måste få lära sig att det inte är fritt fram att behandla människor hursomhelst där. Kanske är det här inte första gången hon agerat på det här sättet. Men kanske hon tänker sig för innan hon hoppar på någon annan. Någon som inte har lika gott självförtroende och god självkänsla som jag.Någon som är skör.

Sockerchock i sena timmen

Så äntligen var nya fina köksgolvet på plats!
Det får man ju fira - och delad glädje är som bekant dubbel glädje!
;-)

Första Advent

Till dagens Selfy Sunday på Google Plus hade jag egentligen planerat en helcrazy bild, men när jag kom hem på lördagskvällen, efter att ha skjutsat dottern till sin pappa, fick jag en helt annan bild i huvudet, nämligen den här.
Jag skrev en text också, den är på engelska (eftersom Selfy Sunday är en internationell grej) - men det klarar ni väl av, kära läsare? ;-)

Today is the First of Advent.

And that is a very special day here in Sweden. For us, it's the beginning of the Christmas season. Daylight is very scarce this time of year, so we celebrate by decorating our homes with lots of lights. We bake gingerbread snaps, drink mulled wine and enjoy the company of our loved ones.

This year, for the first time in my life, I'm spending First of Advent without family. My family nowadays consists of my daughter, and yesterday I dropped her off at her dad's place. It's his turn to enjoy her company for a week.

Then, I drove to the nearby shopping mall and bought lovely new Advent stars. I spent the evening decorating my house with them.

The prettiest one is really big and cherry red, with sparkly silver decorations. It goes in to my daughter's room.

Next weekend, she will be here again. And I so much hope she will like her new Advent Star.

I miss her.

Ur barnamun, 1

Jag har fått nya köksluckor här hemma, det har blivit så fint, så fint. Dystert petroleumblått från 70-talets början har fått ge vika för äggskalsvitt.
Nästa projekt är köksgolvet. Där ligger en likaledes petroleumblå plastmatta från samma årtionde.

Jag har alltid önskat mig ett rutigt köksgolv. Har nu funderat på färger. Svart och vitt? Mörkblått och vitt? Rött och vitt? Eller till och med ljusblått och vitt?

Efter bläddrande bland prover, och konsulterande med dottern blev det....ingetdera.

Nej! Det blir rosa och vitt!

Men kolla nedan. Kan man motstå?

- Det här, sa dottern när vi väl bestämt oss, kommer att bli så himla snyggt.
Jag nickade nöjt.
- Men, fortsatte hon, alltså mamma, en sak får du ju tänka på ... alltså om du skulle skaffa pojkvän nån gång ... det blir kanske svårt att hitta nån som kan leva med ett rosarutigt köksgolv!

Hahaha! :-D

Bilden lånad från Forbo Flooring.

Don't Search For Happiness - Be It

Det har inte blivit skrivet mycket här på sistone. Och det beror inte på att det inte händer något - snarare tvärtom. Jag tycker att varje vaken minut är fylld med något - och dessutom något meningsfullt. Det är bra för mig. Jag trivs med att ha det så :-) (Förutom att jag ibland blir lite putt på att jag inte hinner med allt jag skulle vilja göra)

Kanske någon undrar hur jag lyckas "fylla tiden", med tanke på att jag inte jobbar särskilt mycket än. Tja. Jag jagar nya kunder och nya uppdrag. Har bland annat genomgått en certifieringsprocess på en av de stora översättarportalerna. Det tog sin lilla tid. Svarar på förfrågningar gör jag - glädjande nog kommer det in sådana, dessutom från nya presumtiva kunder som hittat mig på nätet. Det är inte alltid detta har resulterat i konkreta uppdrag på studs, men jag kommer i alla fall in i folks medvetande och medarbetarregister.

Sedan packar jag upp flyttkartonger och grubblar över vad i hela friden jag ska göra av allt. Jag har ju haft två uppsättningar av allt, en större och en mindre, under åren jag flyttat runt. Inte minst kläder och skor. Herredumilde, allt kan jag inte behålla. Hej, Tradera! ;-)

Sedan har jag anmält mig till några högskolekurser, inför vårterminen. Oj, vad svårt det var att välja! Det finns ju så mycket som verkar roligt och intressant! Jag skulle kunna läsa allt från etnologi till marknadsföring och webbpublicering. Och varför inte konsthistoria? Vad mycket fascinerande det finns här i världen...

I övrigt är jag på gång att skapa mig en egen webbplats, där jag tänkte mig samla ihop min cyberrymdstillvaro lite elegant. Det gör man heller inte i en handvändning.

Och ibland, då tar jag mig friheten att smita ut och fotografera. Bara för att. Det är så ROLIGT.

Ibland funderar jag över folk som pratar om att "få tiden att gå" och att "det blir långsamt". Det är något jag har gruvligt svårt att förstå. Hur kan livet bli tråkigt, med tanke på allt spännande man kan ta sig för?

Den här bilden tog jag igår. Titeln är Don't Search For Happiness - Be It. För det är så jag tänker. Att förvänta sig att någon ska komma och vifta med trollstaven ... think again. Om man vill vara lycklig så får man skapa sin lycka själv. Träna sig på att se något lyckligt i varje ögonblick, och fokusera på det.

Hej och hå. Nu ska jag kolla på olika webbhotell. Det är roligt det med :-)

När själen väcks till liv

Omöjligt - finns det?

Jag är en riktig P1-junkie, jag. Har denna kanal på nästan jämt när jag är hemma. Tantpoäng på det?!? :-D
Igår lyssnade jag på ett samtal mellan Patricia Tudor-Sandahl och Louise Epstein kring att "bli vän med sitt åldrande". De talade bland annat om att det är i åldern mellan 55 och 70, den så kallade tredje åldern, som man (i bästa fall) börjar bli fullt ut sig själv och slutar oroa sig för vad omvärlden ska tycka och tänka om en. Och att man på allvar börjar fokusera på existentiella frågor, att själen så att säga väcks till liv.
I så fall är jag nog lite tidigt ute, och det har jag säkert separationen att tacka för. Det senaste året har jag tänkt väldigt mycket på vem jag egentligen är, vad som är viktigt för mig och hur jag vill leva mitt liv. Och emellanåt blivit nästan yr vid tanken på att jag nu, som singel, har så många möjligheter att gå i den riktning jag vill, på alla möjliga sätt. Jag har allt mer börjat söka mig till personer, sammanhang och aktiviteter där hjärtat, sinnet, intellektet och tankarna liksom gör små glädjeskutt (och ibland volter!) av igenkännande. I vissa fall har de där personerna och sammanhangen dykt upp till synes "bara sådär". I något fall till och med uppfordrande knackat på min dörr.
Jag tror inte att det är någon tillfällighet. Tanken svävar...och emellanåt resten av mig med ;-)

Att bli headhuntad...

... det är allt lite trevligt!
Alltså, nu är det inte något välbetalt önskejobb jag har blivit tillfrågad om. Det hade ju varit fantastiskt, men, men, i väntan på detta så är väl bara att fortsätta ligga i, skicka ut mitt CV till höger och vänster, odla kontaktnätet och komma på andra kluriga sätt att få nya kunder.

Däremot blev jag igår tillfrågad om jag vill ingå i moderator-teamet i en fotocommunity som ligger mig särdeles varmt om hjärtat, och som jag är rätt så präktigt aktiv i.

Övriga moderatorer där är personer som jag ser upp till väldigt mycket. Otroligt kreativa, tekniskt skickliga fotografer.

Du är intelligent och respekterad, och publicerar väldigt bra bilder. Vi tror att du skulle bli ett utmärkt tillskott till vårt team, var motiveringen till varför de frågade mig.

Ihhhhh! Så otroligt roligt! Att få veta att jag kan tillföra något på det område som är mitt stora intresse!

Så klart jag tackade ja, och är nu en av dem som ska hjälpa och förhoppningsvis inspirera 23 000 communitymedlemmar - samt hålla dem i herrans tukt och förmaning ;)

Lingon, myggstick och ett nytt projekt

Kommer hem från norr med ändlösa skogslandskap för min inre syn, flera kilo lingon i resväskan, ljudet av Tystnad i hela min kropp och ett antal brutala myggstick runt öronen.
Refreshed. Oh yes.
Och. Med ett Jättehemligt Projekt i tankarna. Tja, jag vet inte om det är så Jättehemligt egentligen, det som väninnan C och jag klurade på, när jag hälsade på henne däruppe i Arvidsjaur. Men det är ju lite kul att komma på En Riktigt Bra Idé och behålla den för sig själv ett tag. Allt behöver man ju inte tala om för alla, alltid.
Men så mycket kan jag säga, att om det är klent mellan jobbuppdragen för mig under hösten, så har jag något annat att jobba på och experimentera hejvilt med :-)

För övrigt har container med bohaget nu anlänt till Sverige, så jag lär väl vara sysselsatt med att packa upp flyttkartonger de närmaste dagarna. Gillar inte att ha det för rörigt omkring mig, så det är väl bara att sätta igång, hej och hå.

Bara vara

Ajamän. Hit hörni. Styr jag kosan i morgon. Upp till Norrland ska jag, för semester i några dagar.

Det har ju inte blivit särskilt mycket semester för mig denna sommar. Förvisso har jag inte förvärvsarbetat, men jag har inte heller varit ledig mer än några timmar här och där.

Så nu ska det bli skönt med flera dagars ledighet, långt borta från alla måsten. Bara vara, 

När jag kommer hem igen blir det åter fullt upp. Containern med bohaget har då anlänt, och de möbler och saker som jag valt ska fraktas hem till mig. Det är inte så jättemycket. Jag har ju ett fullt möblerat och utrustat hus redan (mestadels arvegods från mina föräldrar). Men vissa saker. Det röda kinaskåpet, till exempel. En del andra saker från våra år utomlands.

Och i övrigt har det trillat in lite jobb de senaste veckorna, jag hoppas att det fortsätter så under hösten. Har fortfarande en del presumtiva kunder som jag ska skicka ut mitt CV till.

Men först. Bara vara. Där uppe i tystnaden.