...denna fascinerande, fantastiska stad som jag snart (om typ en månad) ska lämna. Separationsångest deluxe!
Idag var jag och en goda vännen R på fotopromenad längs The Bund, vilket kan sägas vara Shanghais paradgata, och något ingen turist kan missa. Vi koncentrerade oss på att kika på och fotografera folk - alltid lika kul :-) Och jag kan konstatera, att en sak jag gillar här, det är folks accepterande av att man får se ut lite som man vill. Har du obegränsat med pengar och vill catwalka dig igenom The Bund iklädd det senaste från Gucci och Prada? Inga problem, ingen rynkar på näsan. Är du inte lika stadd vid kassa, men har en förkärlek för lila toppar med strass och svartvita, leopardmönstrade tajts, kombinerade med ljusblå foppatofflor? Helt OK. Ingen lyfter på ögonbrynen.
Eftersom jag efter nästan tre år här har blivit lite miljöskadad, och sålunda klär mig lite hipp som happ, beroende på humör och vad som råkar vara rent i byrålådan, inser jag att jag löper viss risk att bli uttittad när jag återvänder till Sverige....jajaja, som Mr. Bennet säger i Jane Austens Pride And Predjudice:
“For what do we live, but to make sport for our neighbors, and laugh at them in our turn?”
:-D
