Om några veckor.
Så lämnar jag det som varit mitt hem under tre år. Går bara ut genom dörren, som jag gör varje dag.
Med skillnaden att jag inte kommer att komma tillbaka. Aldrig mer.
Och när jag lämnat, så kommer allt att stå kvar. I ytterligare veckor, tills flyttfirman kommer och packar ihop.
Det känns väldigt konstigt.
Och sorgligt.
Att passera en dörr för allra sista gången är en tung upplevelse som jag själv varit med om, fast under andra premisser. Lycka till i alla fall! :-)
SvaraRaderaPeterharold, hej, vad roligt att "träffa" dig igen :) Får kika in hos dig, jag antar att du fortfarande är igång med bloggandet...
RaderaJa, det är tungt, men man får tänka positivt, att det blir bättre längre fram.
it is always like that
SvaraRaderaleaving things and people behind is always creating mixed feelings which are not so easy to deal with. Regrets and excitement.
however one thing I can tell you is that your life will be just more gorgeous not because you had a notsogood soso life but the best may come soon.
Cheers,
Exactly, Mickie! In many aspects, I've had a great life up until now. But there are part of me I have to work on, and develop, and I think this is a very good time to do just that.
RaderaFörstår känslan lite i alla fall. Kände väldigt mycket att jag aldrig mer kommer bo där när jag lämnade Bryssel i höstas. Det gjorde fysiskt ont att låta hissdörren glida igen sista gången. Så som den gjort dagligen när jag bara gått ut en stund.
SvaraRaderaMen man överlever och man går vidare. Även om det kanske inte känns som det är möjligt där och då.
brysselkakan, jag tror du vet precis hur det är! Kommer säkert att göra fysiskt ont i mig med när jag stänger dörren för sista gången.
SvaraRaderaMen du har rätt, man överlever!