onsdag 24 juli 2013

Det finns en man...

...jo, det finns det. En man som tycker jag är rätt så underbar.
Tänka sig :-) Och en rasande stilig och intressant karl, dessutom! Tänka sig :-D

Vi har aldrig träffats, kommer nog aldrig att göra det heller. Han finns därute i cyberrymden och "tittar till" mig då och då. Han vet hur min nuvarande livssituation ser ut, och skriver saker som muntrar upp mig och gör mig glad.
Vem han är? Nänä, något namn tänker jag inte publicera ;-) Men han är en fotograf vars bilder jag tycker mycket om, en inspirationskälla för mig. Dessutom något av en filosof, vars tankar och funderingar kring livet jag uppskattar mycket, och kan känna igen mig i. Lite är vi syskonsjälar, han och jag. Lite udda, tänker ofta utanför vedertagna ramar och normer. "Out of the box", liksom.
Ärligt talat: vissa saker han skriver till just mig…hmm, jag antar att andra (jag menar lite mer normala människor än jag) skulle ha blockerat honom pronto, på direkten. Höhö!
Men nu är ju inte jag "andra". Jag är jag. ;-) Och under den tid som han och jag har haft kontakt så har jag hela tiden känt att det inte finns något ont i honom. Han har fattat någon slags tycke för mig, men han är ingen galen stalker, han vill bara göra mig lite glad. Ibland blir det lite…hmm… burdust. Men inte alltid. Ibland är det hur "sanitärt" som helst. Med rekorderliga husmoderstips om hur jag håller mig stark och frisk i vardagen, så att jag kan göra det bästa av mitt nya liv :-)

I den situation jag befinner mig i så betyder det mycket. Jag har blivit dumpad, men någon annan tycker faktiskt att jag är fin, precis som jag är.
Och inte vem som helst, utan någon som jag uppskattar mycket.

:-)

9 kommentarer:

  1. Det låter som en spännande "cybervänskap" och de är absolut inget att förringa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så tänker jag med, marina! :-)

      Radera
  2. Det är bra. Sånt där gör lite gött i vardagen! Jag har några sådana där också på lager. Icke att förringa minsann!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Definitivt inte att förringa, Annelie! :D

      Radera
  3. Nu blev jag glad och varm i hjärtat, Annie!
    Vi behöver alla någon som tittar till oss och kommer med finord.

    Mina cyberkontakter genom åren har varit värdefulla.

    :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Pernilla :-) :-)
      Jag har en del vänner "in real life" som inte är särskilt positivt inställda till cyberkontakter, utan anser att det antingen inte är "på riktigt" (och därför inget värt), eller är potentiellt livsfarligt.
      Tur att vi vet bättre ,-)

      Radera
  4. Allt okänt är läskigt... om det sen är människor från andra kulturer, cyberkontakter eller nya maträtter kan kvitta. *gäsp*

    SvaraRadera
  5. Kära Annie! Det var först idag som jag förstod att du hade blivit singel. Jag "såg" plötsligt att det "bara" stod Weibull och här i din nya blogg förstår jag också att du har blivit "dumpad" ... Då förstår jag också att det känns bra ... mycket bra ... att ha en "vän i viken", någon som kan muntra upp dig ... även om det inte är så att säga "handfast" utan ute i cyberrymden.

    Kram på dig! /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej där Eva och tack för din hälsning! Jag har - av olika skäl - valt att inte göra någon stor grej av mitt "singelskap" på sociala medier. Antingen upptäcker folk det eller inte ;)
      Men du har helt rätt, det är väldigt mycket värt att ha någon som uppskattar en i detta läge :)
      Kram tillbaka!

      Radera