onsdag 24 juli 2013

Det finns en man...

...jo, det finns det. En man som tycker jag är rätt så underbar.
Tänka sig :-) Och en rasande stilig och intressant karl, dessutom! Tänka sig :-D

Vi har aldrig träffats, kommer nog aldrig att göra det heller. Han finns därute i cyberrymden och "tittar till" mig då och då. Han vet hur min nuvarande livssituation ser ut, och skriver saker som muntrar upp mig och gör mig glad.
Vem han är? Nänä, något namn tänker jag inte publicera ;-) Men han är en fotograf vars bilder jag tycker mycket om, en inspirationskälla för mig. Dessutom något av en filosof, vars tankar och funderingar kring livet jag uppskattar mycket, och kan känna igen mig i. Lite är vi syskonsjälar, han och jag. Lite udda, tänker ofta utanför vedertagna ramar och normer. "Out of the box", liksom.
Ärligt talat: vissa saker han skriver till just mig…hmm, jag antar att andra (jag menar lite mer normala människor än jag) skulle ha blockerat honom pronto, på direkten. Höhö!
Men nu är ju inte jag "andra". Jag är jag. ;-) Och under den tid som han och jag har haft kontakt så har jag hela tiden känt att det inte finns något ont i honom. Han har fattat någon slags tycke för mig, men han är ingen galen stalker, han vill bara göra mig lite glad. Ibland blir det lite…hmm… burdust. Men inte alltid. Ibland är det hur "sanitärt" som helst. Med rekorderliga husmoderstips om hur jag håller mig stark och frisk i vardagen, så att jag kan göra det bästa av mitt nya liv :-)

I den situation jag befinner mig i så betyder det mycket. Jag har blivit dumpad, men någon annan tycker faktiskt att jag är fin, precis som jag är.
Och inte vem som helst, utan någon som jag uppskattar mycket.

:-)

söndag 21 juli 2013

Men hur svårt kan det vara?

Smoothies, alltså. En helt fantastisk uppfinning. Speciellt för mig som aldrig gillat att tugga i mig frukt - en källa till konstant dåligt samvete ("alla" gillar ju frukt, och tänk så nyttigt det är). Men smoothies älskar jag, både smakerna och det faktum att de är så enkla att göra.

Men. Något jag inte riktigt fattar är hur det kan finnas en marknad för receptböcker på temat smoothies. Jag menar, hur svårt kan det vara? Man mixar ihop några random frukter, kanske någon grönsak med, och så lite yoghurt eller mjölk, och/eller en skvätt juice, och så kanske lite honung och någon krydda. En del av charmen med smoothies är ju att experimentera sig fram, och hittills har jag inte lyckats pyssla ihop något som smakar äckligt.

Jaja, alla blir saliga på sin fason. Om man nu trivs bättre med att följa recept får man naturligtvis göra det ;-) Så nu ska jag inte sitta här och gnälla, utan istället lyfta på min lilla rumpa och ta itu med ogräsrensningen.

Fortsatt härlig sommar på er!

fredag 19 juli 2013

För- och nackdelar

Något jag uppskattar med Ikea, the Swedish version:
- om man anländer vid lunchtid och tänkte äta i restaurangen finns det lediga sittplatser. Till och med på helgerna.
Något jag saknar från Ikea, the Shanghai version:
- charmen med att se folk äta sina kanelbullar med ketchup, eller ha familjefika i någon av vardagsrumsinredningarna (medhavt grönt te så klart), eller sova djupt i sofforna/sängarna/fåtöljerna.

När jag var på väg från kassan till parkeringen igår, med ett antal tunga paket, skänkte jag en saknadens tanke åt Mr. H, vår forne chaufför. Ahhhh vad det hade varit skönt att få bilen framkörd och hjälpa till att lasta in grejer...

Jaja. Jag får väl börja styrketräna lite igen dårå.

Some things remain the same...t.ex. Ikeas obegripliga monteringsmanualer....

fredag 12 juli 2013

Min egen dag


Igår var första dagen sedan ankomsten till Sverige då jag inte ägnade mig åt ett enda "måste". Det kändes inte helt bra ska erkännas - är man en duktig flicka så är man - men till största delen var det helt underbart.

Först åkte jag norrut för att träffa en av mina bästa svenskkompisar från Shanghai, vi lunchade vid havet och fikade sedan hemma i hennes trädgård. Jättemysigt, och kul att uppdatera varandra om vad som hänt sen vi sågs senast, i början av juni.

På seneftermiddagen gav jag mig ut på en liten roadtrip i närområdet, beväpnad med kamera och diverse kringutrustning. Kom hem vid tiotiden på kvällen med mängder av myggbett, en och annan trevlig landskapsbild, samt även några självporträtt. (Trogna läsare vet vid det här laget att självporträtt blivit en av mina foto-favoritgenrer...)

Satt och redigerade en del bilder i den sena kvällningen och somnade väldigt trött vid midnatt. I morse vaknade jag utsövd och med ett leende på läpparna. Vilken kick en dag helt utan måsten kan vara!!
:-D

måndag 8 juli 2013

Träna med strykjärn

Nu ska det här inte bli ännu ett inlägg om min allmänna prestationsångest samt en tradig uppräkning av allt vad jag tycker att jag borde göra, har gjort, och planerar att göra. Gud så tradigt, jag hade inte velat läsa det själv, så varför ska jag tråka ut dig, kära läsare med det? ;-)
Dessutom har jag stökat undan de bitar som gjort att jag inte kunnat unna mig avslappning. Den mest akuta pappersbyråkratin är effektuerad, likaså häckklippningen, och de allra största och fulaste maskrosorna är mördade, tjoho!

Det jag egentligen vill säga...det är att den frenetiska aktivitetsnivå jag upprätthållit sen jag kom hem, den har också haft något gott med sig. Nämligen att jag har rört på mig mycket. Och det är något som jag (i likhet med resten av mänskligheten, tippar jag), märker att jag mår bra av. Och som jag har fått för lite av de senaste åren. I Mumbai var det överhuvudtaget inte möjligt att "gå ut och gå". I Shanghai var det i och för sig möjligt, men vi bodde ute i suburbia, eller snarare bonnvischan, och så fort jag ville göra något, träffa folk, delta i aktiviteter eller så - vilket var typ varje dag - innebar detta allt från 30 minuters till en timmes bilresa till "händelsernas centrum".

Dessutom hade vi - hmmm, vad ska jag kalla det utan att stöta mig med någon....hushållsnära medarbetare - på bägge dessa stationeringsorter. Ja, jag vet. Ur ett svenskt perspektiv är detta helt förkastligt. Lyxhustrur kan väl städa undan sin egen skit, typ. Nej men ursäkta, den diskussionen tar jag inte i detta inlägg ;-)

Tillbaka till min dagsaktuella vardag. Här får jag flänga runt med dammsugaren, hänga tvätt, cykla till affären, domptera häcktrimmern, och så vidare. Och om jag bara klarar att ta det i lagoma portioner tror jag att jag kommer att må jättebra av det. Har alltid varit en anhängare av vardagsmotion (och, får jag erkänna, en sån som ler lite i mjugg åt muskelknuttar som tar bilen till det närbelägna gymmet).

De närmaste dagarna är dock ingen vidare motion av något som helst slag inbokad. Förutom en dejt med strykjärn och strykbräda (armmuskler?). Lilla bilen ska få komma ut och lufta sig, eftersom jag behöver åka till Rusta, Plantagen och Mediamarkt, och sen ska skjutsa dottern till bästisen som bor på landet. I övrigt ska jag ligga i soffan och läsa, samt fika med några kompisar.

Jupp, så får det bli! :-)

lördag 6 juli 2013

Den där inre rösten

Jag ska inte säga att jag har kraschlandat eller gått in i väggen, det vore att ta i. Men stundtals är det så mycket nu att jag inte riktigt vet vad jag ska ta tag i eller var jag ska börja.

De första dagarna här gick jag ut hårt, klippte häcken mot gatan, sorterade garderober, shoppade allt från ny matrumsmatta till torkställning, hängde upp nya gardiner, anmälde mig pliktskyldigast hos skatteverket, och lite annat smått och gott ;-)

Men i går morse, när jag vaknade, så hade jag vare sig lust eller kraft att ta mig ur sängen. Tänkte på allvar men va fasen, jag behöver inte gå upp förrän tolv idag egentligen, jag kan ju bara ligga kvar här...och göra ingenting.

Fast någon gång strax efter niotiden sa min inre röst att Herregud Annie, du ska börja ett nytt liv, hitta nya kunder, gräsmattan är full av maskrosor och om du ska göra de där bålövningarna som naprapaten rekommenderar fyra gånger per dag så duger det icke att ligga kvar i sängen.
Så jag masade mig upp...

En annan sak jag har lite dåligt samvete för är det sociala. Hitintills har jag bara orkat ta kontakt med mina två bästa väninnor här i närområdet. Jag vet att det är en del andra som jag borde, och på sätt och vis även vill, ta kontakt med nu när jag är hemma igen...men jag orkar inte. Känns som det blir alldeles för rörigt i huvudet på mig om jag ska "ta in" för mycket medmänniskor också.

Dottern är hemma från ridlägret, och idag ska vi gemensamt planera helgens mat och åka och handla. Kanske ska vi baka en kaka med. Lite tvättstuga på det och så plantera ut kryddväxterna jag köpte i veckan.
Nåt sånt.