torsdag 20 november 2014

Welcome to Pillowmania



Jag är inte bara kvinna, mamma, översättare, bildskapare, fabulös kladdkakebakerska, spiderwoman, yadayadayada - jag är pillowholic också. Eller kuddoholic, på ren svenska.

Kuddar, eller kanske mest kuddöverdrag, är min favoritinredningsdetalj. Och lyxhustruåren i Asien gav mig rikliga möjligheter att ständigt utöka min samling. Jag har kuddöverdrag i de flesta av regnbågens färger, i olika material, med olika mönster, med eller utan paljetter och broderier, några golvkuddar också, samt en jättelång avlång en, och ...ja, ni fattar.

När exmaken och jag separerade, och det var dags att dela upp bohaget, var jag snäll nog att lämna några exemplar till honom, så att han inte skulle vara i total avsaknad av mysfaktor. Han var måttligt entusiastisk minns jag, och en dag efter några månader, när han var här för att hämta Unga Fröken Dotter, överlämnade han några rejäla Ikea-kassar, fyllda med de kuddar jag så generöst låtit bli att norpa. Hans motivering var något i stil med att han inte hade plats för dem.

Äh. För mysiga, vackra kuddar har man väl alltid plats? Om inte annat kan de fylla nästan hela överhyllan i klädkammaren. I väntan på att man ska komma på var man ska placera ut dem.

Vardagsrumssoffan är så pass fylld med kuddar att det tenderar att bli lite trångt att sitta där för mig. Och när Unga Fröken Dotter också vill knö sig - det går med nöd och näppe. Så en ny, rymligare soffa står högt på önskelistan. Jaja, om Gud vill, skorna håller, och orderingångens gudinna fortsätter att nicka nådigt mot mig, så kanske nästa år. ;-)

lördag 1 november 2014

Jag viker mig inte för vuxenpoängen



För dem som tycker att jag borde växa upp, klippa mig, erinra mig vikten av att ställa mig i kö till seniorboende och rent generellt act my age annat kan jag meddela att jag nu åtminstone tagit ett litet steg i insamlandet av vuxenpoäng: jag har börjat vika plastpåsar till små behändiga trianglar.

De blir så fiiiiiina. Och det är ju så praktiskt. Tar ju mycket mindre plats än om man bara knölar ihop dem. Dessutom är det småtrevligt att pyssla med något när man sitter och tittar på teve. Nej, uppmana mig nu inte att handarbeta istället. Jag kan inte. Basta.

Och för dem som tycker att tanken på att jag möjligtvis ska växa upp är rent horribel, kan jag meddela att förfallet inte är fullkomligt.

Till exempel pysslar jag ju glatt ihop lite ovuxna inredningsdetaljer i mitt hem, såsom den bevingade morot som tronar på finstolen i vardagsrummet. Ett kommande projekt är att hänga upp ett bedagat Halloweenskelett på väggen i hallen och klä det i för den aktuella årstiden lämplig mundering. Alternativt i sjuksköterskekläder från 60-talet.

Joråsåatt.

;-)