torsdag 30 maj 2013

Jag köpte vingar för pengarna...

Hamnade i en maskeradbutik idag och kunde icke motstå dessa. De fanns i svart också, självklart fick de också följa med hem.

Vad jag ska med dem till? Vet inte riktigt....men det skulle ju kunna bli en spännande bildserie... ;)

onsdag 29 maj 2013

Allt för konsten

Svettig eftermiddag idag. Temperatur över 30 grader. Jag klev in och ur en soptunna femtielva gånger, blev vådligt myggbiten och skrapade upp vänster knä. Men det var det värt, tror jag.
Skönt att duscha efteråt!
;-)

tisdag 28 maj 2013

Man kan aldrig ha för många cheongsams...


Jag har aldrig känt mig särskilt bekväm eller snygg i klänning, men det finns ett undantag - den traditionella kinesiska dräkten cheongsam, eller qipao som den heter på mandarin.
Tycker modellen är så stilig, och så finns den ju i hur många vackra sidentyger som helst. Och jag ser helt OK ut i den ;-)
Så...det har ju blivit ett och annat inköp under åren i Shanghai. Kanske hinner nappa åt mig någon till innan jag åker härifrån om en månad ;-)

söndag 26 maj 2013

Rutigt, med kristallkrona on top

Understundom slås jag av en hisnande känsla. Insikten om att snart kan jag faktiskt göra vad jag vill.
Ja, inom vissa gränser, naturligtvis. Ekonomi och Svea Rikes lag sätter ju vissa begränsningar ;)

Men...jag skulle till exempel kunna göra om lite i köket.
Jag tror köksgolvet är original från när huset byggdes. Det var väl 1972. En flammigt mellan-/mörkblå plastmatta är det.
Och skåpsluckorna går i samma nyans.
Det har väl varit uthärdligt när jag bara vistats där under somrarna. Rentav en liten smula sommarhuscharmigt.
Men i längden...nä. 

Jag drömmer om ett rutigt köksgolv, kanske i vitt och mörkblått? Och så vita skåpsluckor. Samt en stor vräkig kristallkrona över det lilla köksbordet. Nåt från Ikea eller liknande skulle duga bra.
Hö, hö, hö.

Sen kunde jag ta det där självporträttet jag publicerade i förra inlägget, låta printa ut, montera i en maffig guldram och hänga på en av väggarna.
Hö, hö, hö. Igen.


fredag 24 maj 2013

Jo det är så att...


...jag hittade ett svart munskydd med glittriga kaniner på i kvartersbutiken, och det kunde jag ju inte låta bli att köpa.
Sen blev jag inspirerad att skapa den här bilden, som fått titeln Welcome to Xujing (Xujing är förorten där jag bor).
Bakgrunden är återigen rivningstomterna på andra sidan gatan.

Ännu ett "bara för att"-självporträtt ;-)

onsdag 22 maj 2013

Före detta fru - nu mera Annie

En av de saker som i dagsläget känns mest jobbig med den stundande separationen/skilsmässan är reaktionerna från släkt och vänner. Än så länge är det inte så många IRL som vet om det här, men några reaktioner har jag fått som varit lite jobbiga, och de hänför sig primärt till två kategorier:

a) de som tycker det här är så oändligt sorgligt, suckar och beklagar, blir gråtmilda på rösten och låter mig veta hur synd det är om mig som blir lämnad,

b) de som vill att jag ska prata ut om vad det egentligen är som har hänt, hur det kunde komma till detta,  hur mår jag, hur känns det, och som vill veta vad jag ska göra nu, hur jag ska försörja mig, vad det ska bli av vår dotter, och så vidare.

Nu är det ju så, att jag föresatt mig att inte tycka synd om mig. Utan att se det här som en chans att börja leva ett nytt liv, på mina egna premisser, enligt mina önskemål. Med mottot Före detta fru - nu mera Annie ;-)

Dessutom så har jag banne mig inte tid att "tala ut". Det är så mycket praktiskt att planera och ta tag i - plus att jag vill göra det mesta möjliga av min sista tid i Shanghai. Istället för att vända ut och in på mig själv via långa telefonsessioner eller e-mail.

Och. Jag ska erkänna att jag emellanåt slås av tanken att det kanske inte blott och bart ligger omtanke bakom folks frågor. Utan kanske en liten (eller stor?) portion nyfikenhet också.

Före detta fru - nu mera Annie - det handlar om vad JAG vill och hur JAG egentligen vill vara. Väl medveten om att inte alla i mitt IRL-liv kommer att uppskatta denna förändring. Men nu är vi nog inne på något som tarvar ett eget inlägg...det kommer väl så småningom ;)


Containerfynd


Inför flytten från Asien shoppar jag lite exotiska matvaror som kan vara roliga att experimentera med på hemmaplan - torrvaror som överlever den långa containerfrakten. Gojibär är ett måste, flera påsar. Finns i och för sig hemma, men de är mycket billigare här.
När jag var på mitt lokala Carrefour idag köpte jag dessutom Jujube, kanelbark och lotusfrön. Sistnämnda har jag ingen aning vad jag ska göra med, får väl googla...?
Just det några påsar "ginger brown sugar" blev det också. Säkert gott!

söndag 19 maj 2013

Kombucha

Inte ser det aptitligt ut, inte.


Jahapp, mina vänner, då ska vi snacka Kombucha. Ni vet vad det är, va? Det senaste i hälsosvängen som Hollywoodkändisar och sånt folk kör med. Och nu har även jag börjat. Jodå.

Kombucha är en slags bakteriekultur som man tillreder med t.ex. svart eller grönt te. Den ska förse kroppen med "snälla bakterier", innehålla vitaminer, mineraler och antioxidanter samt ha en avgiftande effekt. Tja, sen så tillskrivs den alla möjliga undergörande egenskaper också (som att bota cancer), men det tar jag med en nypa salt.

Varför började jag nu med detta? Jo, jag går till en kiropraktor, och när vi pratade hälsa i största allmänhet under ett av mina besök, berättade han att han odlar sin egen kombucha därhemma. "Det vore något för dig att testa. Shanghai är ju inte världens fräschaste plats, lite avgiftning sitter fint. Vill du ha en kombucha av mig?"

Och eftersom jag är en vådligt nyfiken liten människa, samt en early adopter av födsel och ohejdad vana, tackade jag glatt ja.

Vid nästa besök kom han med en liten kombucha-odling. Den såg inte aptitlig ut. Konsistens: typ magnet. Utseende: typ pannkaka som någon lagt i lite coca cola. Urrk.

Men jag tog hem det lilla monstret och skötte det enligt anvisningarna. Det vill säga: tillberedde cirka 2 liter te, blandade i cirka 2 dl brunt socker, lät svalna av, hällde blandningen i en stor glasbytta, la i kombuchan och täckte över med en kökshandduk.

Efter några dagar började det hända grejer. Kombuchan växte till sig som attan, täckte snart hela överdelen av skålen. Min dotter tittade med vämjelse på anrättningen och avgav omdömet "fy tusan". Sen började det lukta surt i köket också. Vinägersurt.

Efter en vecka tog jag upp kombuchan och sköljde av den i vatten. Teblandningen den legat i silade jag ner i en glasflaska. Lite mer än en liter blev det. Sen kokade jag nytt te, hade i socker, och när det svalnat av placerade jag kombuchan i den nya blandningen.

Sen...provsmakade jag. Kiropraktorn rådde mig att först testa lite försiktigt, ett halvt glas vatten med ett halvt glas kombucha. Man kan nämligen bli lite lös i magen innan man vant sig.

Tja. Det smakade inte helt oävet. Lite som vinäger med lite sockor och bubblor (kolsyra) i.

Eftersom jag känner mig lite halvsliten med tanke på alla parametrar jag har att ta tag i just nu, så kör jag väl på med detta enligt devisen what doesn't kill you makes you stronger ett tag, och ser om jag känner mig lite stärkt och pigg...så det kanske blir en uppföljning av detta inlägg framöver.

lördag 18 maj 2013

Let Me Go


Två nätter i rad har jag haft flera otäcka mardrömmar, och en hel del av dem har med separationen att göra. Tja, det är väl inte så konstigt.
När jag vaknade ur den senaste mardrömmen tidigt i morse, och låg och tänkte på dem alla, och vad som pågår i mitt liv just nu, fick jag plötsligt en bild i huvudet. Och eftersom jag insåg att jag inte skulle somna om bryggde jag mig istället kaffe, och satte igång med att "återskapa" bilden.
Så här blev den. Bakgrunden fotograferade jag i den övergivna restaurangen La Strada utanför Lund förra sommaren. Sen tog jag en bild av mig själv och fogade in.

Titel: Let Me Go

If life hands you mardrömmar - gör något kreativt av dem ;-)

torsdag 16 maj 2013

Efter apokalypsen


Det här var det första foto-/bildprojekt jag gjorde i inom communityn Style It, Shoot It, Share It på Google Plus, tidigt i våras. Det var inte långt efter att separationsbeslutet var ett faktum, så det påverkade naturligtvis vilken bild det i slutändan blev.

Style It, Shoot It, Share It får vi ett tema att arbeta med varje månad, och denna gång var det After the Apocalypse. Min tolkning var att man kan se apokalypsen som en nystart...på samma sätt som en separation inte bara är ett slut, utan även en början på något nytt...

Jag har den stora lyckan att bo bredvid en massa rivningstomter, så det var ju den självskrivna bakgrunden...
...och om någon nu tror att jag var inspirerad av målningen Christina's World av Andrew Wyeth, så har ni alldeles rätt ;)

onsdag 15 maj 2013

The Road Not Taken


Tidigare i våras fotograferade jag detta självporträtt, och postade på Google Plus med följande rader av Robert Frost. Passar bra att lägga upp på denna blogg med...
This is for you, eastcoastmom ;)

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Var dag är en sällsam gåva...


...en skimrande möjlighet.
(Psalm 180, text: Mads Nielsen "Hver dag er en sjelden gave", sv. övers. Harry Lindström.)

Ja, även om jag är en gräsligt morgontrött människa, så tycker jag det. Åtminstone efter några klunkar kaffe ;)

Det här är ett självporträtt, och det kommer att bli en del av den varan här på bloggen. Fotografering är ett av mina stora glädjeämnen här i livet, och via Google+ har jag halkat in i en stor, internationell community med "självporträttsfotografer", både amatörer och proffs.

Jag pysslar inte med självporträtt för att jag tycker att jag är exceptionellt snygg (vilket en och annan tror är anledningen, men strunt i det...) utan för att det är ett sätt för mig att illustrera tankar och känslor. Lite terapiarbete, liksom skrivandet ;-)
Fast alla självporträtt jag gör är inte seriösa och djuplodande. Ibland blir det något tramsigt och heltokigt.
Bara. För. Att.



t: Mads Nielsen 1917 (38 år), övers. 1921, bearb. Harry Lindström 1984 (68 år)
Musik: Oscar Bandsberg 1917 (43 år), alt. Corullons vers

Nu kör vi!

Hej! Jag heter Annie, född 1965 och på väg att separera från den man jag varit ihop och gift med sedan 1989.
Utlandssvensk i 10 år, på väg att flytta hem igen...omvänd kulturkrock!
Nu gäller det för mig att skapa mig en ny tillvaro. Arbetsförmedlingen, återvinningsstationen och extrapris på Willys.

Min målsättning är att göra det bästa av min situation. Att fokusera på det glada och roliga i livet. Helt enkelt för att jag mår bättre då.
Så...även om det blir ett eller annat ledset inlägg här vill jag driva bloggen i övervägande positiv anda.

Hej och hå. Råg i ryggen. Nu kör vi.  Ja, jag sa "vi". För vad jag hoppas är att få ha dig, kära läsare, med mig. Håller du på att separera? Är du mitt i en skilsmässa, eller har du inte hämtat dig från den du genomgått? Vill du ha lite peppning, känna igen dig, skratta till - och kanske fälla en tår emellanåt? Då har du kommit till rätt blogg. Nu kör VI! :-D

Shanghai....

...denna fascinerande, fantastiska stad som jag snart (om typ en månad) ska lämna. Separationsångest deluxe!
Idag var jag och en goda vännen R på fotopromenad längs The Bund, vilket kan sägas vara Shanghais paradgata, och något ingen turist kan missa. Vi koncentrerade oss på att kika på och fotografera folk - alltid lika kul :-) Och jag kan konstatera, att en sak jag gillar här, det är folks accepterande av att man får se ut lite som man vill. Har du obegränsat med pengar och vill catwalka dig igenom The Bund iklädd det senaste från Gucci och Prada? Inga problem, ingen rynkar på näsan. Är du inte lika stadd vid kassa, men har en förkärlek för lila toppar med strass och svartvita, leopardmönstrade tajts, kombinerade med ljusblå foppatofflor? Helt OK. Ingen lyfter på ögonbrynen.
Eftersom jag efter nästan tre år här har blivit lite miljöskadad, och sålunda klär mig lite hipp som happ, beroende på humör och vad som råkar vara rent i byrålådan, inser jag att jag löper viss risk att bli uttittad när jag återvänder till Sverige....jajaja, som Mr. Bennet säger i Jane Austens Pride And Predjudice:

“For what do we live, but to make sport for our neighbors, and laugh at them in our turn?”

:-D



tisdag 14 maj 2013

Gilla och ogilla

Saker man ser i Shanghai, som man nog aldrig får se i Sverige:
Stor vräkig svart merca på en p-plats, ingen människa i bilen, men nyckeln i, motorn på, för det är ju en HET dag och man vill ju att bilen ska vara sval och skön när man kommer tillbaka från sitt ärende...

  • Miljöaspekt: inte alls bra.
  • Obefintlig stöldrädsla: mycket bra.

Prylar, prylar, prylar

Nu inför flytten försöker jag skärpa till mig och rensa ut här hemma. Metoden är att ta ett rum, eller en garderob i taget, så att projektet inte blir allt för oöverskådligt.
Prylar, prylar, prylar. Ibland får jag nästan andnöd av hur mycket grejer vi i-landsmänniskor boar in oss med.

Senast jag bodde på hotell några dagar konstaterade jag att jag faktiskt klarar mig fint utan alla grejer därhemma. Det enda jag absolut inte vill vara utan (förutom lite kläder, tandborste och sånt ni vet) är min dator, kamera och telefon.
Men gamla fotoalbum, och mina föräldrars brevsamling, dem vill jag ju gärna ha kvar...

Förra helgen slängde jag böcker. Nästan en hel Billybokhylla med böcker. Böcker som bara stått där, år efter år. Som jag läst en gång, men aldrig mer. Vad ska jag med dem till?