lördag 9 augusti 2014

För mig är det stort

Det var ett tag sedan jag skrev här, ja. Finns ett bra skäl till det: arbete.
I mitten av maj fick jag in en förfrågan om ett stort uppdrag som skulle sträcka sig över flera månader. När jag satt och räknade på det, insåg jag att det nog skulle kräva snudd på heltidsarbete sju dagar i veckan för att få det klart i tid.
Jag hoppade på. Och har således arbetat varje dag sedan dess.

Nej, det är inte så himla lattjolajbans att rassla igång vid datorn klockan åtta, måndag till söndag, sommaren igenom. Alternativet hade varit att tacka nej och hoppas på att andra, mindre uppdrag skulle rulla in, helst i en takt som hade tillåtit några lediga dagar här och där.
Det kanske det hade gjort. Jag har fått in en del nya kunder sedan början av året, och det är rätt bra ruljans i branschen. Men det hade också kunnat vara en ganska "död" sommar. Who knows.

Jag valde att ta det säkra före det osäkra. Jag står ju fortfarande utanför trygghetssystemen, har ingen a-kassa eller inkomstförsäkring att falla tillbaka på. På det här sättet kan jag betala mina fasta kostnader för en hyfsad period framöver. Och tjäna ihop till något pensionspoäng, kanske?

Nu har jag mindre än en tredjedel av jobbet kvar. And I feel fine! Av flera anledningar. Till exempel för att jag fick erbjudandet överhuvudtaget. Det innebär ju att någon (kunden) kollat in mig och bedömt att jag är en person som skulle kunna klara av det. Bra för självkänslan! För att samma kund betalat första delleveransen, vilket innebär att jag kommer att kunna betala ut lön till mig själv. Mina egenhändigt intjänade pengar, för mitt arbete. Jag kan något, jag levererar, jag är värd att betalas, jag får betalt. Jag kan tända lampan när det blir mörkt och tänka "den här elen är det jag själv som betalar".

För mig är det stort.

And now if you'll excuse me, så återvänder jag till mina ordböcker.

8 kommentarer:

  1. Svar
    1. Tack för peppningen, Fredrik! Jajamänsan, jag kör på! :-)

      Radera
  2. Härligt! Förstår att det kanske känts trist att behöva jobba hela sommaren men ett jobb leder till nästa och livet rullar på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så ser jag på det, brysselkakan! :-)

      Radera
  3. Kan bara instämma - Härligt! Inte att du har behövt slita hela sommaren, men att du fick ett jobb, att du tog det och att det snart är klart!!

    SvaraRadera
  4. Tack, Marina! Ja, det känns bra just nu, på många sätt! ;-)

    SvaraRadera
  5. Hej Annie!
    Det är dags för mig att komma ut som en smygläsare av din blogg, denna och den förra. Jättekul att du ser till att få utlopp för din kreativitet.
    När vi var barn bodde min morfar (Edvin Persson) granne med dig och dina föräldrar. Och jag minns med glädje allt kul (ibland bus) vi gjorde.
    Nu jobbar jag på Karlstads universitet och jag har förstått av mina arbetskamrater på kemiteknik att du bott en period i Värmland.
    Fast just nu tror jag att du bor granne med några goda vänner till mig, familjen Göransson.
    Många Hälsningar
    Lars Nilsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hej Lars!
      Verkligen kul att höra av dig efter alla dessa år! Jag minns också hur roligt vi hade det när du hälsade på morfar Edvin :-D Haha, sitter här och ler åt diverse hågkomster nu när jag skriver detta!
      Och så får jag nu reda på att vi har "gemensamma nämnare", i både Värmland och Lund - världen är minsann liten ;-)
      Hoppas att du trivs bra i Karlstad, det är en gemytlig stad. Är du i Skåne något? Då måste du höra av dig, vore jätteroligt att träffas igen!
      Må gott! /Annie
      P.S Jag är betydligt mer aktiv med fotografering för tillfället än med skrivande. Kika gärna in på min gallerisida om du vill: annieweibullphotography.zenfolio.com

      Radera