Det är mycket med hälsan nu. Ja inte specifikt min hälsa då, jag menar i allmänhet. Allt mer "functional foods" på butikshyllorna, allt fler träningstips och kostråd i medierna.
Och det kan väl vara bra. Näpp, jag har inget negativt att säga om det.
Men. Desto mer sällan nämns en sak som jag tror har lika stor betydelse för hälsan.
Nämligen att trivas med livet. Att tycka det är kul att leva. Att ha en grundton som går i dur.
Anledningen till att detta inte tas upp är väl att det inte är tillräckligt skolmedicinskt bevisat att trivsel och glädje främjar hälsan, kan jag tänka mig. Och att detta är betydligt svårare att "jobba med" än att ändra sin kost och börja träna.
Trivas med livet och vara glad - finns ju inte någon manual för det. Inget sjuveckorsprogram för hur du garanterat går ner sju kilo sorger, eller så. Det kan vara betydligt luddigare i konturerna, och framför allt väldigt individuellt. Enda obligatoriska ingrediensen är väl viljan att må bra i själ och hjärta. Resten får man rannsaka sitt inre för att hitta fram till.
Varför jag sitter och grunnar på det här? Jo, igår slogs jag av en tanke. Att jag under det senaste halvåret har suttit vid datorn alldeles för mycket, alldeles för länge i stöten, och stundtals i väldigt oergonomiska ställningar, samtidigt som jag har ätit sådär nyttigt (varken uruselt eller optimalt), och inte tränat nämnvärt eller alls (om man inte räknar powerwalks samt hushålls- och trädgårdsarbete som träning). Dessutom har jag stundtals, av olika anledningar, varit extremt stressad.
Och ändå. Jag sover väldigt bra, vaknar förväntansfull över ännu en spännande dag på denna planet OCH har inga kända krämpor att tala om. Ryggen håller sig i schack och den där envisa tennisarmbågen känns knappast av längre. Har blivit lite mindre stel i kroppen också känns det som.
För mig är det tämligen uppenbart att anledningen till att det känns så bra som det gör i kroppen min, trots att det inte "borde" göra det (med tanke på jobb/ergonomi/stress/icke-optimal kost/för lite träning), är att jag trivs mycket bättre med tillvaron nu än för ett-två år sedan.
Ni, kära läsare, får tro vad ni vill. Allt medan jag dinerar på en påse lösgodis ;-)
Det ligger nog mycket i vad du säger.
SvaraRaderaTack för en bra "spaning".
Mvh Ade
Tack själv, för din kommentar, Fredrik!
SvaraRaderaSka kanske förtydliga och säga att jag inte är så naiv att jag tror att man blir/håller sig frisk om man bara är på gott humör. Men att själen, tanken och humöret kan vara väl så viktigt som kost och motion.
Hear hear! Och vad kul med ett blogginlägg från dig! Mera!!!
SvaraRaderaeastcoastmom, tack för peppningen ;-) Och jag ska försöka skärpa till mig med bloggningen!
RaderaTACK! Självklart är det så ... jag brukar besöka ett gäng "kärringar" för att få skratta så där uppsluppet och hämningsöst igen och bli lättare till sinnes. För så här års är jag "tung" inte bara till kropp utan ofta också till själ.
SvaraRaderaKram på dig du fina, kloka, filosofiska Annie1
Åååå tusen tack kära Skatan för din underbara kommentar! Det är så VIKTIGT att man har en sån där krets man kan uppsöka för att få skratta ohejdat, jag tror det betyder väldigt mycket för hälsan - ett hardcore-träningspass för själ och hjärta, kan man säga ;-) Kram tillbaka!
Radera