lördag 6 juli 2013

Den där inre rösten

Jag ska inte säga att jag har kraschlandat eller gått in i väggen, det vore att ta i. Men stundtals är det så mycket nu att jag inte riktigt vet vad jag ska ta tag i eller var jag ska börja.

De första dagarna här gick jag ut hårt, klippte häcken mot gatan, sorterade garderober, shoppade allt från ny matrumsmatta till torkställning, hängde upp nya gardiner, anmälde mig pliktskyldigast hos skatteverket, och lite annat smått och gott ;-)

Men i går morse, när jag vaknade, så hade jag vare sig lust eller kraft att ta mig ur sängen. Tänkte på allvar men va fasen, jag behöver inte gå upp förrän tolv idag egentligen, jag kan ju bara ligga kvar här...och göra ingenting.

Fast någon gång strax efter niotiden sa min inre röst att Herregud Annie, du ska börja ett nytt liv, hitta nya kunder, gräsmattan är full av maskrosor och om du ska göra de där bålövningarna som naprapaten rekommenderar fyra gånger per dag så duger det icke att ligga kvar i sängen.
Så jag masade mig upp...

En annan sak jag har lite dåligt samvete för är det sociala. Hitintills har jag bara orkat ta kontakt med mina två bästa väninnor här i närområdet. Jag vet att det är en del andra som jag borde, och på sätt och vis även vill, ta kontakt med nu när jag är hemma igen...men jag orkar inte. Känns som det blir alldeles för rörigt i huvudet på mig om jag ska "ta in" för mycket medmänniskor också.

Dottern är hemma från ridlägret, och idag ska vi gemensamt planera helgens mat och åka och handla. Kanske ska vi baka en kaka med. Lite tvättstuga på det och så plantera ut kryddväxterna jag köpte i veckan.
Nåt sånt.

13 kommentarer:

  1. Tycker inte det finns nån anledning att gå ut hårt. Du har pratat med två vänner, toppen. Kan de ha en liten get-together och bjuda in några fler du känner? Känner dottern några i närheten, så hon inte blir skogstokig tror jag hon behöver träffa jämnåriga?

    SvaraRadera
    Svar
    1. eastcoastmom: dottern har precis kommit hem från ett intensivt ridläger och är ganska mör, men om några dagar ska vi försöka få till lite kompisträffar ;) Själv planerar jag att åka bort lite i augusti och träffa vänner, fram tills dess tror jag att jag ska ta det ganska lugnt på den fronten.

      Radera
  2. Du kommer ikapp tids nog, ta den tiden du behöver "i denna ljuva sommartid"...

    Snart kommer vintern... kommer du ihåg vintern här hemma i gamla Swedala?!

    Då lär du hinna allt du vill få gjort, men nu ska du njuta och samla energi!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. wickedandwild: jo precis, vår korta sköra sommar är ju faktiskt till för att njutas! Och samla energi behöver jag helt klart :)

      Radera
  3. Det låter som en rätt bra idé att låta allt ta sin lilla tid, även kontakten med människor omkring dig. Och när det gäller maskrosorna - de finns kvar imorgon också, jag lovar!

    SvaraRadera
  4. Marina: hahaha, jo maskrosorna överger mig nog inte självmant i första taget ;)

    SvaraRadera
  5. Du, hörru. Du har just gått igenom nåt rätt traumatiserande! Var din egen bästa vän nu. Vad skulle du säga till en vän som var i din sits?! Jo du skulle förmodligen säga åt denne att ta det jävligt lugnt! Låt de där måstena vara! De finns kvar om en vecka också! Och det räcker mer än väl att du kontaktat de närmsta kompisarna. Hur många behöver du?!
    (ärligt talat har du mängder av vänner online!)
    Puss på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Annelie, faktiskt skönt att du använder ordet "traumatiserande" :-) För ibland tycker jag det själv. Det är ju inte "bara" skilsmässan utan även det här att plötsligt dimpa ner i en "ny" omgivning. Men...jag är ju en "duktig flicka", och dessutom uppfostrad till att tänka att det alltid finns folk som har det värre, därför är det fult att beklaga sig. Men jag försöker verkligen ändra mina tankemönster!!
      Nej, jag behöver inte särskilt många vänner, bara det är goda vänner (och som du säger, sådana har jag ju många av online också!). Det är mer att jag känner någon slags press på att höra av mig till folk. Duktig flicka, var det ja! ;)

      Radera
    2. Känner igen det där. Jag har släppt det nu. Just för att jag faktiskt blev sjuk, på riktigt.
      Det jobbigaste man kan gå igenom personligen är Separationer, flyttar och att sluta på jobb.
      både du och jag har gått igenom 2 av 3. Din flytt var dessutom över halva världen för fan! Ge dig själv en stor jävla break.
      :D

      Radera
    3. Annelie, åh vad härligt att du kunnat släppa detta! Glad för din skull :-)
      Haha, ska jobba hårt på att ge mig själv ett break - det får bli mitt viktigaste projekt framöver :-)

      Radera
  6. App app app! Du ska väl inte lämna landet om ett par veckor?! Tanken är väl att du ska stanna här... på obestämd tid?
    Fall då in i den skånska lunken och "ta det lynt" i sommar. Vill du umgås - gör det. Orkar du inte - skit i det! *ursäkta mitt ovårdade språk*

    Var rädd om er båda nu i allt det nya! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pernilla, tack för påminnelsen, hihi, jag är ju här på obestämd tid, så var det ja ;-)
      Men det ÄR något med mig, oklippta häckar och ogräs. Nu när jag fått den biten avklarad känner jag faktiskt att jag utan problem kan dega ner mig i solstolen ;-)

      Radera
    2. Det där är ju helt normalt [läs: jag kan uppleva samma sak].
      Vikten av att ha ordning runtomkring mig är mycket större när det är körigt i huvudet. När jag var sjukskriven i några månader för ett antal år sedan, målade jag köket i ljusgrått (bort med 90-tals humlor och blommor). Det varierande porslinet i skåpen byttes ut till enhetlighet.
      Därefter blev det lugnt i huvudknoppen och resten av mig.

      Radera