För några nätter sedan ramlade en vägghylla i klädkammaren ner med ett stort brak.
Jag suckade djupt. Inte främst över röran på golvet. Utan mer för att detta innebar att jag måste gå igång med ett projekt jag verkligen dragit mig för under en längre tid.
Hyllan härbärgerade nämligen en större del av min pappas diabildssamling.
Pappa älskade att fotografera, allt från familjeträffar till utflykter och vackra blommor.
Och jag måste gå igenom alla bilder, för att sedan överföra dem, eller låta någon överföra dem till digitalt format.
Överförandet kommer antingen att ta oändligt med tid (om jag gör det själv) eller kosta en bra slant (om jag lämnar in dem). Det rör sig säkert om åtminstone tusen bilder.
Så sortera måste jag. Och bestämma vad jag vill behålla, vad som är av värde för mig, och för min dotter i framtiden. Och vad jag ska göra mig av med. Jag kan bara inte behålla dem alla i originalformat. Och att överföra alla blir för dyrt.
Suck. Nåja. Det är bara att köra igång.
Slumpmässigt valde jag en kartong från högen på golvet.
1951.
Sett ur pappas perspektiv.
Detta var hans värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar