Ur barnamun, 1

Jag har fått nya köksluckor här hemma, det har blivit så fint, så fint. Dystert petroleumblått från 70-talets början har fått ge vika för äggskalsvitt.
Nästa projekt är köksgolvet. Där ligger en likaledes petroleumblå plastmatta från samma årtionde.

Jag har alltid önskat mig ett rutigt köksgolv. Har nu funderat på färger. Svart och vitt? Mörkblått och vitt? Rött och vitt? Eller till och med ljusblått och vitt?

Efter bläddrande bland prover, och konsulterande med dottern blev det....ingetdera.

Nej! Det blir rosa och vitt!

Men kolla nedan. Kan man motstå?

- Det här, sa dottern när vi väl bestämt oss, kommer att bli så himla snyggt.
Jag nickade nöjt.
- Men, fortsatte hon, alltså mamma, en sak får du ju tänka på ... alltså om du skulle skaffa pojkvän nån gång ... det blir kanske svårt att hitta nån som kan leva med ett rosarutigt köksgolv!

Hahaha! :-D

Bilden lånad från Forbo Flooring.

Se där ja!

Anledningen till att jag var lite nedstämd för några dagar sedan (och bestämde mig för att pigga upp mig med en glad bild, se inlägget nedan), var att jag trodde att jag gått miste om ett jobbuppdrag jag gärna hade velat ha. Det var en ny kund dessutom, men deadline var för kort för att jag kände mig bekväm med det. Talade om detta för kunden och bad honom ha mig i åtanke i framtiden istället. Kändes lite surt.
Men nästa morgon återkom kunden, och talade om att deadline trots allt kunde förlängas lite...ville jag kanske ha uppdraget då?
Klart jag ville .-D

Och vid femtiden på eftermiddagen droppar det in ännu ett mejl. En annan kund, som jag för övrigt inte har haft kontakt med på över ett år, undrar om jag möjligtvis är intresserad av ett jobb som beräknas pågå i flera veckor.
Weeeheeee!

Ja, jag veeeeeet. Personer med nykter och sansad världsåskådning hävdar nu naturligtvis att ens sinnestillstånd och konkreta skeenden utanför den egna personen inte har något som helst med varandra att göra. Sånt där är new age-flum för folk som inte orkar fejsa världen för vad den är.

Det kan dom ju tycka ;-)

Don't Search For Happiness - Be It

Det har inte blivit skrivet mycket här på sistone. Och det beror inte på att det inte händer något - snarare tvärtom. Jag tycker att varje vaken minut är fylld med något - och dessutom något meningsfullt. Det är bra för mig. Jag trivs med att ha det så :-) (Förutom att jag ibland blir lite putt på att jag inte hinner med allt jag skulle vilja göra)

Kanske någon undrar hur jag lyckas "fylla tiden", med tanke på att jag inte jobbar särskilt mycket än. Tja. Jag jagar nya kunder och nya uppdrag. Har bland annat genomgått en certifieringsprocess på en av de stora översättarportalerna. Det tog sin lilla tid. Svarar på förfrågningar gör jag - glädjande nog kommer det in sådana, dessutom från nya presumtiva kunder som hittat mig på nätet. Det är inte alltid detta har resulterat i konkreta uppdrag på studs, men jag kommer i alla fall in i folks medvetande och medarbetarregister.

Sedan packar jag upp flyttkartonger och grubblar över vad i hela friden jag ska göra av allt. Jag har ju haft två uppsättningar av allt, en större och en mindre, under åren jag flyttat runt. Inte minst kläder och skor. Herredumilde, allt kan jag inte behålla. Hej, Tradera! ;-)

Sedan har jag anmält mig till några högskolekurser, inför vårterminen. Oj, vad svårt det var att välja! Det finns ju så mycket som verkar roligt och intressant! Jag skulle kunna läsa allt från etnologi till marknadsföring och webbpublicering. Och varför inte konsthistoria? Vad mycket fascinerande det finns här i världen...

I övrigt är jag på gång att skapa mig en egen webbplats, där jag tänkte mig samla ihop min cyberrymdstillvaro lite elegant. Det gör man heller inte i en handvändning.

Och ibland, då tar jag mig friheten att smita ut och fotografera. Bara för att. Det är så ROLIGT.

Ibland funderar jag över folk som pratar om att "få tiden att gå" och att "det blir långsamt". Det är något jag har gruvligt svårt att förstå. Hur kan livet bli tråkigt, med tanke på allt spännande man kan ta sig för?

Den här bilden tog jag igår. Titeln är Don't Search For Happiness - Be It. För det är så jag tänker. Att förvänta sig att någon ska komma och vifta med trollstaven ... think again. Om man vill vara lycklig så får man skapa sin lycka själv. Träna sig på att se något lyckligt i varje ögonblick, och fokusera på det.

Hej och hå. Nu ska jag kolla på olika webbhotell. Det är roligt det med :-)

När själen väcks till liv

Omöjligt - finns det?

Jag är en riktig P1-junkie, jag. Har denna kanal på nästan jämt när jag är hemma. Tantpoäng på det?!? :-D
Igår lyssnade jag på ett samtal mellan Patricia Tudor-Sandahl och Louise Epstein kring att "bli vän med sitt åldrande". De talade bland annat om att det är i åldern mellan 55 och 70, den så kallade tredje åldern, som man (i bästa fall) börjar bli fullt ut sig själv och slutar oroa sig för vad omvärlden ska tycka och tänka om en. Och att man på allvar börjar fokusera på existentiella frågor, att själen så att säga väcks till liv.
I så fall är jag nog lite tidigt ute, och det har jag säkert separationen att tacka för. Det senaste året har jag tänkt väldigt mycket på vem jag egentligen är, vad som är viktigt för mig och hur jag vill leva mitt liv. Och emellanåt blivit nästan yr vid tanken på att jag nu, som singel, har så många möjligheter att gå i den riktning jag vill, på alla möjliga sätt. Jag har allt mer börjat söka mig till personer, sammanhang och aktiviteter där hjärtat, sinnet, intellektet och tankarna liksom gör små glädjeskutt (och ibland volter!) av igenkännande. I vissa fall har de där personerna och sammanhangen dykt upp till synes "bara sådär". I något fall till och med uppfordrande knackat på min dörr.
Jag tror inte att det är någon tillfällighet. Tanken svävar...och emellanåt resten av mig med ;-)

Att bli headhuntad...

... det är allt lite trevligt!
Alltså, nu är det inte något välbetalt önskejobb jag har blivit tillfrågad om. Det hade ju varit fantastiskt, men, men, i väntan på detta så är väl bara att fortsätta ligga i, skicka ut mitt CV till höger och vänster, odla kontaktnätet och komma på andra kluriga sätt att få nya kunder.

Däremot blev jag igår tillfrågad om jag vill ingå i moderator-teamet i en fotocommunity som ligger mig särdeles varmt om hjärtat, och som jag är rätt så präktigt aktiv i.

Övriga moderatorer där är personer som jag ser upp till väldigt mycket. Otroligt kreativa, tekniskt skickliga fotografer.

Du är intelligent och respekterad, och publicerar väldigt bra bilder. Vi tror att du skulle bli ett utmärkt tillskott till vårt team, var motiveringen till varför de frågade mig.

Ihhhhh! Så otroligt roligt! Att få veta att jag kan tillföra något på det område som är mitt stora intresse!

Så klart jag tackade ja, och är nu en av dem som ska hjälpa och förhoppningsvis inspirera 23 000 communitymedlemmar - samt hålla dem i herrans tukt och förmaning ;)

Lingon, myggstick och ett nytt projekt

Kommer hem från norr med ändlösa skogslandskap för min inre syn, flera kilo lingon i resväskan, ljudet av Tystnad i hela min kropp och ett antal brutala myggstick runt öronen.
Refreshed. Oh yes.
Och. Med ett Jättehemligt Projekt i tankarna. Tja, jag vet inte om det är så Jättehemligt egentligen, det som väninnan C och jag klurade på, när jag hälsade på henne däruppe i Arvidsjaur. Men det är ju lite kul att komma på En Riktigt Bra Idé och behålla den för sig själv ett tag. Allt behöver man ju inte tala om för alla, alltid.
Men så mycket kan jag säga, att om det är klent mellan jobbuppdragen för mig under hösten, så har jag något annat att jobba på och experimentera hejvilt med :-)

För övrigt har container med bohaget nu anlänt till Sverige, så jag lär väl vara sysselsatt med att packa upp flyttkartonger de närmaste dagarna. Gillar inte att ha det för rörigt omkring mig, så det är väl bara att sätta igång, hej och hå.

Bara vara

Ajamän. Hit hörni. Styr jag kosan i morgon. Upp till Norrland ska jag, för semester i några dagar.

Det har ju inte blivit särskilt mycket semester för mig denna sommar. Förvisso har jag inte förvärvsarbetat, men jag har inte heller varit ledig mer än några timmar här och där.

Så nu ska det bli skönt med flera dagars ledighet, långt borta från alla måsten. Bara vara, 

När jag kommer hem igen blir det åter fullt upp. Containern med bohaget har då anlänt, och de möbler och saker som jag valt ska fraktas hem till mig. Det är inte så jättemycket. Jag har ju ett fullt möblerat och utrustat hus redan (mestadels arvegods från mina föräldrar). Men vissa saker. Det röda kinaskåpet, till exempel. En del andra saker från våra år utomlands.

Och i övrigt har det trillat in lite jobb de senaste veckorna, jag hoppas att det fortsätter så under hösten. Har fortfarande en del presumtiva kunder som jag ska skicka ut mitt CV till.

Men först. Bara vara. Där uppe i tystnaden.