Från livet med privatchaufför och hushållerska förpassas jag till tvättstuga och oväxlad cykel. Jaja, jag har inte tråkigt i alla fall.
torsdag 8 maj 2014
Fem dagar, fem bilder - dag 1
Jag har fått en fotoutmaning med namnet Five Day Quest via en fotovän på Google+ - projektet går ut på att lägga upp en bild varje dag i fem dagar, bilder som ger glimtar ur mitt vardagsliv. Kul! Och jag kan ju lika gärna lägga upp bilderna här på bloggen också ;-)
Dag 1 - Hard At Work
Om man är "kontorsarbetare" som jag är en av fördelarna med att jobba hemifrån slippa sitta eller stå vid ett datorbord hela tiden. Man kan ju ligga i soffan med laptopen också :-D
Som rätt många på Google+ vet, och en del annat löst folk med, så är jag inte bara facköversättare - understundom fotograferar jag mig själv ihop med en stor leksaksspindel också. Det började som en engångsgrej (fråga mig inte hur jag kom på idén...) men det gav mersmak, så det har blivit en liten samling, och fler lär tillkomma.
Dotter min bestämde i förra veckan att spindeln i fråga (inköpt på Lekia förra året strax före Halloween) skulle göra sig alldeles utmärkt som piffig inredningsdetalj på soffarmstödet. Så där hänger den sedan dess, och gör mig nu sällskap när jag knattrar på om spännande grejer som styrenhetssystem för lastbilsväxellådor och vattentåliga sportskor med andningsförmåga.
;-)
Etiketter:
foto,
heminredning,
inredning,
livet,
prylar,
selfie,
självporträtt,
vardag,
översättare
Plats:
Lund, Sverige
onsdag 23 april 2014
Lite undrar man ju
Den här bilden tog jag till april månads självporträttsutmaning "Personality" på Google+. No comments. Den talar bra för sig själv ;-)
Det har hänt, ska ni veta, att jag lekt med tanken på att registrera mig på eDarling, match.com eller någon annan dejtingsajt bara för att plita ihop något riktigt, riktigt apart (men icke desto mindre sant!) och se vad det skulle inkomma för reaktioner (om några?) Då skulle jag skriva något i stil med:
Hej. Jag är en hyfsat kantstött kvinna med dubbelhaka och valkar på egendomliga ställen, men med god tandstatus. Inte särskilt framgångsrik egen företagare. Dessutom tonårsmamma samt innehavare av tjock-tv. Fritiden spenderar jag gärna med att fotografera mig själv tillsammans med en stor leksaksspindel. Du ska vara snäll, fräsch och stark nog att kånka runt på min rätt så tunga fotoutrustning i allsköns terräng på helgerna. Samt få mig att skratta mycket. Är du bra på att laga koreansk mat är det ett extra plus.
Och så lägga upp bilden ovan som profilbild. Tell it like it is, och sålla agnarna från vetet!
Öhhhöhöhöhöhö :-D
Det har hänt, ska ni veta, att jag lekt med tanken på att registrera mig på eDarling, match.com eller någon annan dejtingsajt bara för att plita ihop något riktigt, riktigt apart (men icke desto mindre sant!) och se vad det skulle inkomma för reaktioner (om några?) Då skulle jag skriva något i stil med:
Hej. Jag är en hyfsat kantstött kvinna med dubbelhaka och valkar på egendomliga ställen, men med god tandstatus. Inte särskilt framgångsrik egen företagare. Dessutom tonårsmamma samt innehavare av tjock-tv. Fritiden spenderar jag gärna med att fotografera mig själv tillsammans med en stor leksaksspindel. Du ska vara snäll, fräsch och stark nog att kånka runt på min rätt så tunga fotoutrustning i allsköns terräng på helgerna. Samt få mig att skratta mycket. Är du bra på att laga koreansk mat är det ett extra plus.
Och så lägga upp bilden ovan som profilbild. Tell it like it is, och sålla agnarna från vetet!
Öhhhöhöhöhöhö :-D
Etiketter:
dejting,
fotokonst,
funderingar,
humor,
kärlek,
livet,
möjligheter,
nätdejting,
självporträtt,
vardag
tisdag 8 april 2014
1951
För några nätter sedan ramlade en vägghylla i klädkammaren ner med ett stort brak.
Jag suckade djupt. Inte främst över röran på golvet. Utan mer för att detta innebar att jag måste gå igång med ett projekt jag verkligen dragit mig för under en längre tid.
Hyllan härbärgerade nämligen en större del av min pappas diabildssamling.
Pappa älskade att fotografera, allt från familjeträffar till utflykter och vackra blommor.
Och jag måste gå igenom alla bilder, för att sedan överföra dem, eller låta någon överföra dem till digitalt format.
Överförandet kommer antingen att ta oändligt med tid (om jag gör det själv) eller kosta en bra slant (om jag lämnar in dem). Det rör sig säkert om åtminstone tusen bilder.
Så sortera måste jag. Och bestämma vad jag vill behålla, vad som är av värde för mig, och för min dotter i framtiden. Och vad jag ska göra mig av med. Jag kan bara inte behålla dem alla i originalformat. Och att överföra alla blir för dyrt.
Suck. Nåja. Det är bara att köra igång.
Slumpmässigt valde jag en kartong från högen på golvet.
1951.
Sett ur pappas perspektiv.
Detta var hans värld.
torsdag 27 mars 2014
Hur står det till?
Grått väder.
Öm rygg.
Jobbuppdrag sket sig.
Smutsiga fönster.
Sömnunderskott.
Och ändå är jag glad.
Ett leende på läpparna nästan hela dagen.
Pigg är jag förresten också.
Måste vara något allvarligt fel på mig :-D
(Nej, jag är inte nykär...)
(För övrigt kom det in ett annat jobbuppdrag.)
Öm rygg.
Jobbuppdrag sket sig.
Smutsiga fönster.
Sömnunderskott.
Och ändå är jag glad.
Ett leende på läpparna nästan hela dagen.
Pigg är jag förresten också.
Måste vara något allvarligt fel på mig :-D
(Nej, jag är inte nykär...)
(För övrigt kom det in ett annat jobbuppdrag.)
tisdag 4 mars 2014
Om
Etiketter:
bildkonst,
drömmar,
foto,
fotokonst,
funderingar,
kärlek,
livet,
självporträtt,
sorg
tisdag 25 februari 2014
Men hur gammal är jag egentligen...?
...rättskrivning och välstavning?!? Those were the days!
(Man hittar mycket när man rensar i hemarkiven...!)
torsdag 30 januari 2014
Ur barnamun, 2
Är (för en gångs skull) en snäll, öm moder och ger dottern fotmassage en kväll.
Medan jag klämmer och knådar beskådar jag flickebarnets fötter.
- Det här är orättvist. Du har ju hur mjuka hälar som helst. Inga tjocka lager med gammal hud och inga torrsprickor. Hmmm. Undrar hur det kommer sig?
- Åh mamma. Det är enkelt. Det är för att jag är ung.
Här rättar mamman i fråga på ryggen, spänner ögonen i barnet och fnyser:
-Vafalls? Påstår du att jag är gammal?
- Inte alls. Du är också ung, mamma. Det är bara det att jag är lite mer ung än du.
;-)
Medan jag klämmer och knådar beskådar jag flickebarnets fötter.
- Det här är orättvist. Du har ju hur mjuka hälar som helst. Inga tjocka lager med gammal hud och inga torrsprickor. Hmmm. Undrar hur det kommer sig?
- Åh mamma. Det är enkelt. Det är för att jag är ung.
Här rättar mamman i fråga på ryggen, spänner ögonen i barnet och fnyser:
-Vafalls? Påstår du att jag är gammal?
- Inte alls. Du är också ung, mamma. Det är bara det att jag är lite mer ung än du.
;-)
Etiketter:
funderingar,
föräldraskap,
humor,
livet,
vardag
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



