Nu ska det här inte bli ännu ett inlägg om min allmänna prestationsångest samt en tradig uppräkning av allt vad jag tycker att jag borde göra, har gjort, och planerar att göra. Gud så tradigt, jag hade inte velat läsa det själv, så varför ska jag tråka ut dig, kära läsare med det? ;-)
Dessutom har jag stökat undan de bitar som gjort att jag inte kunnat unna mig avslappning. Den mest akuta pappersbyråkratin är effektuerad, likaså häckklippningen, och de allra största och fulaste maskrosorna är mördade, tjoho!
Det jag egentligen vill säga...det är att den frenetiska aktivitetsnivå jag upprätthållit sen jag kom hem, den har också haft något gott med sig. Nämligen att jag har rört på mig mycket. Och det är något som jag (i likhet med resten av mänskligheten, tippar jag), märker att jag mår bra av. Och som jag har fått för lite av de senaste åren. I Mumbai var det överhuvudtaget inte möjligt att "gå ut och gå". I Shanghai var det i och för sig möjligt, men vi bodde ute i suburbia, eller snarare bonnvischan, och så fort jag ville göra något, träffa folk, delta i aktiviteter eller så - vilket var typ varje dag - innebar detta allt från 30 minuters till en timmes bilresa till "händelsernas centrum".
Dessutom hade vi - hmmm, vad ska jag kalla det utan att stöta mig med någon....hushållsnära medarbetare - på bägge dessa stationeringsorter. Ja, jag vet. Ur ett svenskt perspektiv är detta helt förkastligt. Lyxhustrur kan väl städa undan sin egen skit, typ. Nej men ursäkta, den diskussionen tar jag inte i detta inlägg ;-)
Tillbaka till min dagsaktuella vardag. Här får jag flänga runt med dammsugaren, hänga tvätt, cykla till affären, domptera häcktrimmern, och så vidare. Och om jag bara klarar att ta det i lagoma portioner tror jag att jag kommer att må jättebra av det. Har alltid varit en anhängare av vardagsmotion (och, får jag erkänna, en sån som ler lite i mjugg åt muskelknuttar som tar bilen till det närbelägna gymmet).
De närmaste dagarna är dock ingen vidare motion av något som helst slag inbokad. Förutom en dejt med strykjärn och strykbräda (armmuskler?). Lilla bilen ska få komma ut och lufta sig, eftersom jag behöver åka till Rusta, Plantagen och Mediamarkt, och sen ska skjutsa dottern till bästisen som bor på landet. I övrigt ska jag ligga i soffan och läsa, samt fika med några kompisar.
Jupp, så får det bli! :-)
Hm. Vad jag minns så tränade väl du med en PT i Mumbai? Med tanke på hur du ser ut så har jag trott att detta har varit något dagligt fenomen i ditt liv även i Shanghai!
SvaraRaderaMen, denna aktivitet i hemmet, har kanske rått bot på ryggskottet förutom det du åstadkommit? :)
anne, jodå, jag tränade även i Shanghai, även det med PT en tid. Men sett i backspegeln undrar jag tyvärr hur bra denna (och träningen i Mumbai) var. Jag fick skador, sträckningar, muskelbristningar, ont i kroppen...och upplevde att de där tränarna inte riktigt lyssnade på mig, utan ville forma om mig till något som passade deras smak. Man kan naturligtvis tycka att jag var dum som fortsatte, men eftersom jag inte kan något om träning så litade jag på dem och trodde det var bra för mig...
RaderaSista tiden i Shanghai tränade jag pilates, på sjukgymnasts inrådan. Kolossalt ironiskt att jag fick ryggskott under min sista lektion!!
Jag och träning...hmmm, jag vet inte. Eller så har jag bara inte hittat rätt.