tisdag 7 januari 2014

Näthat

Nothing is gonna enter whats between your legsDisgustingI know based on how dirty you are you probably cant afford a showerPlease get a better taste in clothesYou do realise that you can buy a longer dress maybe? you're a fuckin old women please shop at a adult clothing store

Ovanstående är några kommentarer som en tjej i övre tonåren skrivit till några av de självporträtt jag publicerat på FB. Min första reaktion var att radera kommentarerna och blockera henne. Men sen tänkte jag ett varv till. Och valde istället att skriva ett inlägg på FB, där jag nämnde henne vid namn och tilltalade henne. Såhär skrev jag:

Well my dear. I am a nice person, with lots of humor, who doesn't get her kicks by trying to hurt others. That makes me very attractive, regardless of my age. And you? Carry on with your rudeness, lack of humor and attitude - and I guarantee that you never will be as joyful and appealing as I am.

Jag fick många kommentarer på inlägget, folk skrev rara saker om att jag inte skulle bry mig om idiotiska kommentarer, att mina bilder är både roliga och fina, etcetera. Naturligtvis blev jag glad över denna support, men den huvudsakliga anledningen till att jag skrev inlägget var inte för att få bekräftelse. Jag har ett rätt så gott självförtroende och är väl medveten om hur uppskattade mina bilder är.

Den huvudsakliga anledningen till att jag skrev inlägget var att tjejen skulle få veta att FB och alla andra sociala forum på nätet inte är ett ställe där man hejvilt kan kräkas ur sig vilka elakheter som helst till sina medmänniskor. Det kan slå tillbaka på en själv. Och det har det gjort för henne, eftersom jag har vidarebefordrat det hon skrivit ut i cyberrymden, via mitt inlägg. Jag har inte gett igen med samma mynt, inte lagt mig på hennes nivå. Men jag har blottat henne.Jag är rätt säker på att hon läst inlägget, och kommentarerna folk skrivit på det. För efter några dagar såg jag att hon hade blockerat mig på FB.
En av mina FB-vänner ifrågasatte varför jag gjort som jag gjort. Hon tyckte att jag bara borde ha tagit bort kommentarerna och förbigått det hela med tystnad. Eftersom skribenten är en tonåring, som inte riktigt förstår vilka konsekvenser hennes agerande kunde få.Jag håller inte med. I övre tonåren är sociala medier ofta en stor del av ens liv. Och man måste få lära sig att det inte är fritt fram att behandla människor hursomhelst där. Kanske är det här inte första gången hon agerat på det här sättet. Men kanske hon tänker sig för innan hon hoppar på någon annan. Någon som inte har lika gott självförtroende och god självkänsla som jag.Någon som är skör.


söndag 15 december 2013

Sockerchock i sena timmen

Så äntligen var nya fina köksgolvet på plats!
Det får man ju fira - och delad glädje är som bekant dubbel glädje!
;-)

söndag 1 december 2013

Första Advent

Till dagens Selfy Sunday på Google Plus hade jag egentligen planerat en helcrazy bild, men när jag kom hem på lördagskvällen, efter att ha skjutsat dottern till sin pappa, fick jag en helt annan bild i huvudet, nämligen den här.
Jag skrev en text också, den är på engelska (eftersom Selfy Sunday är en internationell grej) - men det klarar ni väl av, kära läsare? ;-)


Today is the First of Advent.
And that is a very special day here in Sweden. For us, it's the beginning of the Christmas season. Daylight is very scarce this time of year, so we celebrate by decorating our homes with lots of lights. We bake gingerbread snaps, drink mulled wine and enjoy the company of our loved ones.
This year, for the first time in my life, I'm spending First of Advent without family. My family nowadays consists of my daughter, and yesterday I dropped her off at her dad's place. It's his turn to enjoy her company for a week.
Then, I drove to the nearby shopping mall and bought lovely new Advent stars. I spent the evening decorating my house with them.
The prettiest one is really big and cherry red, with sparkly silver decorations. It goes in to my daughter's room.
Next weekend, she will be here again. And I so much hope she will like her new Advent Star.
I miss her.

fredag 15 november 2013

Ur barnamun, 1

Jag har fått nya köksluckor här hemma, det har blivit så fint, så fint. Dystert petroleumblått från 70-talets början har fått ge vika för äggskalsvitt.
Nästa projekt är köksgolvet. Där ligger en likaledes petroleumblå plastmatta från samma årtionde.

Jag har alltid önskat mig ett rutigt köksgolv. Har nu funderat på färger. Svart och vitt? Mörkblått och vitt? Rött och vitt? Eller till och med ljusblått och vitt?

Efter bläddrande bland prover, och konsulterande med dottern blev det....ingetdera.

Nej! Det blir rosa och vitt!

Men kolla nedan. Kan man motstå?

- Det här, sa dottern när vi väl bestämt oss, kommer att bli så himla snyggt.
Jag nickade nöjt.
- Men, fortsatte hon, alltså mamma, en sak får du ju tänka på ... alltså om du skulle skaffa pojkvän nån gång ... det blir kanske svårt att hitta nån som kan leva med ett rosarutigt köksgolv!

Hahaha! :-D

Bilden lånad från Forbo Flooring.


fredag 8 november 2013

Se där ja!

Anledningen till att jag var lite nedstämd för några dagar sedan (och bestämde mig för att pigga upp mig med en glad bild, se inlägget nedan), var att jag trodde att jag gått miste om ett jobbuppdrag jag gärna hade velat ha. Det var en ny kund dessutom, men deadline var för kort för att jag kände mig bekväm med det. Talade om detta för kunden och bad honom ha mig i åtanke i framtiden istället. Kändes lite surt.
Men nästa morgon återkom kunden, och talade om att deadline trots allt kunde förlängas lite...ville jag kanske ha uppdraget då?
Klart jag ville .-D

Och vid femtiden på eftermiddagen droppar det in ännu ett mejl. En annan kund, som jag för övrigt inte har haft kontakt med på över ett år, undrar om jag möjligtvis är intresserad av ett jobb som beräknas pågå i flera veckor.
Weeeheeee!

Ja, jag veeeeeet. Personer med nykter och sansad världsåskådning hävdar nu naturligtvis att ens sinnestillstånd och konkreta skeenden utanför den egna personen inte har något som helst med varandra att göra. Sånt där är new age-flum för folk som inte orkar fejsa världen för vad den är.

Det kan dom ju tycka ;-)


torsdag 7 november 2013

Don't Search For Happiness - Be It


Det har inte blivit skrivet mycket här på sistone. Och det beror inte på att det inte händer något - snarare tvärtom. Jag tycker att varje vaken minut är fylld med något - och dessutom något meningsfullt. Det är bra för mig. Jag trivs med att ha det så :-) (Förutom att jag ibland blir lite putt på att jag inte hinner med allt jag skulle vilja göra)

Kanske någon undrar hur jag lyckas "fylla tiden", med tanke på att jag inte jobbar särskilt mycket än. Tja. Jag jagar nya kunder och nya uppdrag. Har bland annat genomgått en certifieringsprocess på en av de stora översättarportalerna. Det tog sin lilla tid. Svarar på förfrågningar gör jag - glädjande nog kommer det in sådana, dessutom från nya presumtiva kunder som hittat mig på nätet. Det är inte alltid detta har resulterat i konkreta uppdrag på studs, men jag kommer i alla fall in i folks medvetande och medarbetarregister.

Sedan packar jag upp flyttkartonger och grubblar över vad i hela friden jag ska göra av allt. Jag har ju haft två uppsättningar av allt, en större och en mindre, under åren jag flyttat runt. Inte minst kläder och skor. Herredumilde, allt kan jag inte behålla. Hej, Tradera! ;-)

Sedan har jag anmält mig till några högskolekurser, inför vårterminen. Oj, vad svårt det var att välja! Det finns ju så mycket som verkar roligt och intressant! Jag skulle kunna läsa allt från etnologi till marknadsföring och webbpublicering. Och varför inte konsthistoria? Vad mycket fascinerande det finns här i världen...

I övrigt är jag på gång att skapa mig en egen webbplats, där jag tänkte mig samla ihop min cyberrymdstillvaro lite elegant. Det gör man heller inte i en handvändning.

Och ibland, då tar jag mig friheten att smita ut och fotografera. Bara för att. Det är så ROLIGT.

Ibland funderar jag över folk som pratar om att "få tiden att gå" och att "det blir långsamt". Det är något jag har gruvligt svårt att förstå. Hur kan livet bli tråkigt, med tanke på allt spännande man kan ta sig för?

Den här bilden tog jag igår. Titeln är Don't Search For Happiness - Be It. För det är så jag tänker. Att förvänta sig att någon ska komma och vifta med trollstaven ... think again. Om man vill vara lycklig så får man skapa sin lycka själv. Träna sig på att se något lyckligt i varje ögonblick, och fokusera på det.

Hej och hå. Nu ska jag kolla på olika webbhotell. Det är roligt det med :-)

tisdag 8 oktober 2013

När själen väcks till liv

Omöjligt - finns det?

Jag är en riktig P1-junkie, jag. Har denna kanal på nästan jämt när jag är hemma. Tantpoäng på det?!? :-D
Igår lyssnade jag på ett samtal mellan Patricia Tudor-Sandahl och Louise Epstein kring att "bli vän med sitt åldrande". De talade bland annat om att det är i åldern mellan 55 och 70, den så kallade tredje åldern, som man (i bästa fall) börjar bli fullt ut sig själv och slutar oroa sig för vad omvärlden ska tycka och tänka om en. Och att man på allvar börjar fokusera på existentiella frågor, att själen så att säga väcks till liv.
I så fall är jag nog lite tidigt ute, och det har jag säkert separationen att tacka för. Det senaste året har jag tänkt väldigt mycket på vem jag egentligen är, vad som är viktigt för mig och hur jag vill leva mitt liv. Och emellanåt blivit nästan yr vid tanken på att jag nu, som singel, har så många möjligheter att gå i den riktning jag vill, på alla möjliga sätt. Jag har allt mer börjat söka mig till personer, sammanhang och aktiviteter där hjärtat, sinnet, intellektet och tankarna liksom gör små glädjeskutt (och ibland volter!) av igenkännande. I vissa fall har de där personerna och sammanhangen dykt upp till synes "bara sådär". I något fall till och med uppfordrande knackat på min dörr.
Jag tror inte att det är någon tillfällighet. Tanken svävar...och emellanåt resten av mig med ;-)